Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALSONG kalsoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (JGOxenstierna Dagb. 152 (1771) osv.) ((†) caleçons Tersmeden, BoupptVäxjö 1823).
1) nästan bl. i pl.: klädesplagg som utgöres av ett par ss. underkläder avsedda byxor (i allm. av trikå l. väv), underbenkläder; numera företrädesvis om dylikt plagg tillhörande den manliga klädedräkten. Ett par kalsonger. Tersmeden Mem. 2: 148 (1735). I München svänga sig dansöserna för anständighetens skull uti vida kalisonger. Snellman Tyskl. 353 (1842). Pastorn fick kalsongerna och pelsen på sig. Strindberg Hems. 209 (1887). Coul(örta) garnityr (för herrar) .. tröja och kalsong. SvD(A) 1925, nr 173, s. 9 (i annons). — jfr BARN-, BOMULLS-, DAM-, HERR-, KNÄ-, SILKE-, SOMMAR-, TRIKÅ-, TRÅD-, VINTER-, YLLE-KALSONG(ER).
2) (i sht i fackspr., mindre br.) kalsongben. Största längden på en kalsong. Lundin KvSlöjd 67 (1892). Östergren (1929; angivet ss. stundom förekommande).
-BEN. om var särskild av de benen omslutande delarna av ett par kalsonger. SvSkämtl. 113: 29 (1919). —
-SPETS. (mindre br.) spets avsedd ss. besättning (nedtill) på underbenkläder för damer. Sömnadsb. 293 (1915). —
-TYG. tyg avsett l. lämpligt för förfärdigande av kalsonger. KatalÅhlénHolm 1916, s. 44. SvD(A) 1921, nr 63, s. 10. —
Spalt K 198 band 13, 1935