| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
DAM da4m (ā Weste). Anm. I ä. tid var vokalens kvantitet delvis vacklande. För tvåstafviga former med enkelt m torde uttal med lång vokal böra antagas. Skrifningar med mm o. mb tyda alltid på uttal med kort vokal. Att döma af rimmen tyckes åtm. under 1600-talet o. början af 1700-talet äfv. skrifningen dam vanl. hafva så uttalats. Ännu under ganska sen tid tyckes ordet (åtm. i bet. II 1) hafva kunnat uttalas med kort vokal att döma af rimordet fram (se ex. från Regl. f. kortspel. under II 1). För damme styrkes tvåstafvighet af rimordet samme hos Chronander Surge B 3 b (1647).
sbst.1, f., i bet. II äfv. r.; best. -en; pl. -er32 (Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643) osv.) ((†) -or Billichius Likpr. ö. Gundborgh Torbiörnsdotter C 4 a (1656), Runius Dud. 2: 74 (1712), Visa (tr. 1739)).
Anm. Ursprungl. en hederstitel för förnäma kvinnor har dam under tidernas lopp fått en allt vidsträcktare anv. Ett ord som kommit att i åtskilliga fall få likartad anv. är FRUNTIMMER. På 1600-talet fanns en bestämd skillnad mellan de båda orden redan därigenom, att fruntimmer då bl. hade den ursprungliga koll. anv. Sedan början af 1700-talet finner man emellertid fruntimmer användt äfv. ss. benämning på en enda person i de nedan under 1, 2, 3 upptagna bet. Vid denna tid förekommer dam i bet. 1, 2, 4, 5, 6. I bet. 1 o. 2 synes emellertid fruntimmer hafva varit ojämförligt vanligare än dam. Dalin använder i första uppl. af Argus (1732—34) så godt som uteslutande fruntimmer. Då dam där ngn enstaka gg förekommer, är det dels i bet. ’galant fruntimmer’ (jfr 5, 6), dels i bet. ’grannlåtsdocka’, ’kvinna af värld’ (jfr vissa ex. under 2). I andra uppl. af Argus (1754), i hvilken Dalin öfverhufvud bemödar sig om ett mera vårdadt spr., har han insatt dam ytterligare tre ggr: den ena ggn (1: 323) i st. f. första uppl:s Fruentimmer, men med klandrande bibet., de båda andra ggrna (1: 57, 324) i st. f. resp. Frillan o. våra Dåckor. Fruntimmer synes hafva varit det vanliga ordet ännu en god tid framåt; jfr: (Jag) ville .. gerna blifva af med det långa Tyska Fruentimmer .. och i det stället antaga Fransosernas lilla nätta Dame … Men jag frucktar vi kommit oss så in med Fruentimmer, at vi icke kunne slippa det mera. Sahlstedt Crit. saml. 1: 118 (1759). Samma förh. framgår också däraf, att ännu Weste (1807) behandlar dam synnerligen knapphändigt (med hänvisning till fruntimmer) samt upptager bl. bet. 1. Under 1700-talet kan man emellertid finna orden både i bet. 1 o. i bet. 2 omväxla med hvarandra utan ngn märkbar skillnad. T. ex.: Ser ett sådant, i sin egen skiönhet, sielf-kiärt Fruntimmer i Sällskap andra Damer, som i skiönhet öfvergå henne .., så är hon afvund-siuk. Ehrenström Complimentbok 164 (1741). Den unga Damen. SP 1779, s. 538; samma person kallas på samma s.: Det unga Fruntimret. jfr äfv.: Fru Archambault, en vitter Fransysk Dame. Därs. 877 (under rubriken: Namnkunniga Fruntimer). I belefvadt umgängesspråk har dam emellertid så småningom undanträngt fruntimmer både i bet. 1 o. i bet. 2. Bland anv. som nu uteslutande äro förbehållna det förra ordet, förtjäna nämnas följ.: a) i uttr. mina damer som tilltal (se 2 c α); jfr: Mina fruntimmer! Weste (1807) samt ännu hos Dalin (1850). b) i sådana uttr. som till damerna i tillägnan o. d. (se 2 d första stycket); jfr: Till Fruntimren. Lunds veckobl. 1811, nr 26, s. 2 (öfverskrift till poem vid magisterpromotionen). I Finl. användes i denna förb. fruntimmer ännu hos Runeberg 5: 302 (1857), o. ännu t. ex. dambiljetterna vid Lunds universitets 200-årsfest 1868 bära påskriften: För Fruntimmer. c) vid baler o. d. (se 2 d α); jfr: Göra dos à dos med sit egit Fruntimmer. Walcke Dansk. 1: A 6 b (1783). I denna anv. tyckes dam tidigare än eljest, förmodl. till stor del gm fr. inflytande, hafva utträngt fruntimmer: redan i den senare, 1785 tryckta afdelningen använder Walcke nästan uteslutande det förra ordet, det senare bl. s. 19, 22 (flera ggr). I det närmaste obrukligt torde numera också vara ett sådant uttr. som det hos Crusenstolpe Mor. 2: 77 (1840) samt hos Dalin (1850) förekommande: De .. kungliga fruntimren. Resultatet af språkutvecklingen har blifvit, att i bet. 1 o. 2 fruntimmer numera nyttjas nästan endast i förb. med en bestämning som tydligt angifver samhällsklassen osv. Så kan man ännu, om det ock börjar få en anstrykning af ålderdomlighet, säga ett adligt fruntimmer, ett fruntimmer af hög börd; ngt mera brukligt är ett fint bildadt fruntimmer. Att ett ståtligt fruntimmer låter säga sig om en kvinna tillhörande de bildade klasserna lika väl som en ståtlig dam, sammanhänger med en (åtm. möjlig) nyansering mellan de båda uttr. Vid det förra träda mera de fysiska egenskaperna i förgrunden, vid det senare däremot sättet att föra sig o. d. Fruntimmer nyttjas särsk. med familjär l. nonchalant bibet. (med öfvergång till bet. 3), t. ex. om de kvinnliga medlemmarna i ens egen familj (så göres af många skillnad mellan: Jag skall först följa mina damer hem o. Jag skall först följa mina fruntimmer hem). Bruket företer dock ganska utpräglade lokala växlingar. Norra o. mellersta Sv. intaga en konservativare ståndpunkt. Där anses det ännu icke oartigt att om en kvinna ur den bildade klassen använda fruntimmer; ss. tilltalsord till en obekant kvinna (i sg.; i pl. användes i regel damerna) är det vanligt, men börjar anses mindre höfligt (jfr ex. från SvD(L) under 2 c γ β’). I södra Sv. är i bet. 1, 2 dam vida öfvervägande; o. ss. tilltalsord är fruntimmer knappast användbart. — I den generellare o. färglösare bet. 3 har dam däremot först sent börjat vinna insteg. I nedsättande mening användes bl. fruntimmer (jfr: Där det finns fruntimmer, behöfver man aldrig befara att hållas i okunnighet om andra. Janson G. gastar 62 (1902)). Förh. är detsamma i en del ssgr ss. FRUNTIMMERS-KARL, -LOGIK. I andra fall undantränges i bet. 3 fruntimmer i södra Sv. allt mer af dam. På en punkt har i denna bet. dam äfv. i öfre Sv. blifvit det nästan ensamt brukade ordet, näml. ss. första led i ssgr som beteckna kvinnors klädsel o. förnödenheter o. d. (samt i därmed jämförliga förb.). Denna ssgrnas undantagsställning beror dels på utländskt inflytande — knappast ngn anträffas före 1850 (Dalin (1850) upptager ingen) — dels därpå att de flesta tillhöra annonsspråket, hvilket påverkas af vederbörandes sträfvan att uttrycka sig på det för kunderna mest smickrande sättet. I Finl. har dock fruntimmer äfv. i sådana ssgr ännu ganska stor anv.
Den maskulina motsvarigheten till dam är i allm. HERRE. FRUNTIMMER motsvaras vanl. af KARL (liksom KVINNA af MAN).
1) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. it.] om kvinna som gm börd l. samhällsställning intager en framstående plats; jfr FRU. En högättad dam. Diplomatiska kårens damer. H. K. Maij:tt är æstimerat för een vettig dame. RP 8: 204 (1640). (Vissa himmelstecken bebåda) Träta ibland höga Damer. Werve Alm. 1647, s. 25. Ther ligger (i döden) the Stolte Jungfruar, Brafwe (dvs. präktiga) Dammor, Fruger, Frijherrinner, Grefwinner (osv.). Billichius Likpr. ö. Gundborgh Torbiörnsdotter C 4 a (1656). Denne, fordom adelige Dame, Maria Lagergreen. Växiö domk. akt. 1681, nr 389. Några förnäma Damer villja giöra mig den äran at äta med mig. Gyllenborg Vill. 19 (1721). De .. villja inbilla sina Landsmän, at de haft den förnämsta bekantskapen i Frankriket, varit i gunst hos de högsta Damerne. Dens. Sprätth. 11 (1737). Hvem föreställa Skalderne Tystlåtigheten lik? Sv(ar). En mycket skön Dame eller Fru. Lallerstedt Dygdel. 40 (1746). (Steeley) kunde ej ännu rätt finna sig i Ceremonielet, at spisa med en Dame af mit Stånd. Ågren Gell. 151 (1757). Princessor, Grefvinnor och Damer af all slags höghet, rang, fägring, rikedom och pragt. SP 1779, s. 1037. Dörrarne åt stora förstugan öppnades och ett fruntimmer, otvifvelaktigt en förnäm dam, inträdde. Carlén Klein 27 (1838, 1861). En förnäm (romersk) dame, Pomponia Græcina, gift med L. Varus. Agardh Teol. skr. 2: 125 (1856). Sin helsning med en hofmans vana / Till damen (dvs. änkedrottningen) sirligt fram han (dvs. Axel Oxenstierna) bär. Snoilsky 2: 19 (1881). Brefvet meddelade .., att bönderna velat ihjälslå den hatade damen (dvs. grefvinnan af Hoya). Rydberg Vap. 286 (1891). Två ädla damer (läto) hälsa och bedja mig att skicka dem några av mina dikter. Wulff Dante 181 (1897). (Trubadurens kärlek) ägnas en förnäm gift dam. Vising Prov. trub.-diktn. 55 (1904). jfr ADELS-DAM. — särsk.
a) [efter motsv. anv. i ä. fr.] (†) om hustru af förnäm samhällsställning. Dee .. hade hafft ordre att nederhugga heela hans (dvs. Korfitz Ulfelds) familie, men att bringa honom och hans dame, om möijeligit wore, lefwandes till spectacell in j Köpenhafn. G. Taubenfelt (1659) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 240.
b) [efter motsv. anv. i fr.] i skildring af utländska medeltida förh.: borgfru. Damen af Fayel. Stenbäck Dikter 84 (1840, 1850).
c) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. it.] om uppvaktande fruntimmer hos en furstlig person: hofdam. Een dama bör inthed kräfja nogon lön; ähr stor recompense, att the ähre i Kongligit hoff. RP 4: 107 (1634). Drottningen stodh under en himmel .. warandes upwachtat utaf åthskillighe damor. Hist. tidskr. 1899, s. 326 (i handl. fr. 1666). Prinsessans damer. Arnell LR 1: 5 (1829). Donna Sol och hennes damer / Voro klädda uti sorgdrägt. Oscar II I. 2: 230 (1859, 1886). jfr: Alla Hofvets Damer. Dalin Vitt. 5: 39 (1751). jfr äfv.: Hon är en ståtlig dame vid hofvet. Dahlgren Calderon 26 (1858, 1880). — jfr HOF-, PALATS-, STATS-DAM.
d) [efter motsv. anv. i fr.] (mindre br.) om medlem af vissa andliga, af kvinnor bestående ordenssällskap o. d. De fromma damerna af Sion. Lagerlöf Jerus. 2: 55 (1902; om nunnorna i Sionssystrarnas kloster). — jfr STIFTS-DAM.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] i allmännare anv., om kvinna som tillhör l. gm sin klädsel, sitt sätt l. uppträdande gör intryck af att tillhöra de högre l. bildade klasserna; i sht om kvinna som deltager l. kan deltaga i societetslifvet. En fin, elegant, ståtlig, behaglig, älskvärd, spirituell, intelligent dam. En snäll gammal dam. En dam af värld [jfr eng. a woman of the world, äfvensom fr. gens du monde, homme du monde]; jfr VÄRLDS-DAM. Artighet mot damerna. Han har tur hos damerna l. är en stor gunstling hos damerna. Damernas egen, skämtsam benämning på damtidningen Idun. I widt berömda Dam. Runius Dud. 2: 195 (1709; om skaldinnan S. E. Brenner). Alle Damor wet / Hwad som Poëter städz til rimwerck hafwer drifwit. Därs. 74 (1712). En Dame bör ej ha mer, som hennes tankar rörer, / Än spegel, säng och bord, visiter, mediateurer (ett slags kortspel). Dalin Vitt. 4: 129 (1740). Den belefvade Damen vet ej huru hon skall bära sig åt. Dens. Arg. 1: 265 (1754; uppl. 1733: en sådan belefvad Dame); jfr ex. fr. Heidenstam under a. Det är ju större skäl at kyssa sådan mund, / Än at en vacker Dame, skal sleka jämt en hund? Livin Kyrk. 2 (1781). Man (kan) omöjeligen .. vinna något egenteligt klassiskt anseende, förrän ens arbeten hvila emellan damernas händer och gömmas i ridikylerna. L. Hammarsköld (1811) i Bref rör. Nya Skol. 314. Kalender för damer. (1818; titel). Hjelten (dvs. K. XII) drack ej vin / och tålte damer ej. Tegnér 2: 288 (c. 1820). Damerna, de vandrande blomstersängarna i menskligheten, regnbågen i lifvet, byggd af solsken och tårar, skiftrik, mångfärgad, ögonblicklig liksom de. Dens. 3: 394 (1837). (Sällskapet) bestod blott i ett fruntimmer, åtföljdt af tre barn … Damen syntes hafva samma ändamål som Medenberg. Almqvist Tre fruar 185 (1842). Den njutning vi erfarit vid genomläsningen af vissa genialiska damers arbeten. B. E. Malmström 7: 405 (1845). Nyaste journal för damer. (1854; namn på tidskrift). (Den nordiske studenten) ses med nöje af damerna på baler, på promenader, i sällskaper. Lysander Föredr. 4 (1855). Allt var färgadt af theologien: kejsarens drömmar, hofvets kabaler, skolornas skriföfningar, damernas konversation. Rydberg Ath. 71 (1859, 1866; uppl. 1876: qvinnornas). När .. en dame söker att någorlunda välbehållen komma öfver en smutsig gata. Sturzen-Becker 2: 85 (1861). Det är icke detsamma att skriva vers ”till damerna” och att göra det ”för kvinnan”: damerna afspisas lätt nog med några ”komplimenter”; till kvinnan, för så vidt man i henne ser kvinnan, faller det en icke in att säga en artighet. E. H. Tegnér i Ydun 70 (1869); jfr d. De svenska damer, hvilka voro tillstädes, uppträdde ganska tarfligt klädda och ådrogo sig uppseende därför vid jämförelse med de danska damernas granna toiletter. De Geer Minnen 2: 89 (1892). Man förstår, hvarför gamla herrar och damer .. kunde få tårar i ögonen, när de mindes ”Atis och Camilla”. Levertin Sv. gestalt. 143 (1903). Borg hade gift sig med en norsk dam af Noratypen. Strindberg Göt. r. 59 (1904). För våra damer. SD 1905, nr 130 B, s. 2 (öfverskrift); jfr 3. Konungen, åtföljd af sin uppvaktning samt några inbjudna damer och herrar. Därs. nr 142, s. 4. jfr EMANCIPATIONS-, HAREMS-, HATT-, HUFVUDSTADS-, MOD(E)-, OPERA-, SALONGS-, SMÅSTADS-, SOCIETETS-, STADS-, SÄLLSKAPS-, TEATER-, VÄRLDS-DAM m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre pregnant; äfv. med tanke på karaktärens o. tänkesättets upphöjdhet. Föra sig som en dam. Hon är dam ända ut i fingerspetsarna. Hon är en verklig dam [jfr eng. a real lady]. Hon kände med sig sjelf, hon, den fint bildade, belefvade vesterländska damen, att hon betedde sig tafatt och tvunget inför dessa underlägsna arabiskor. Heidenstam End. 72 (1889). De flesta (af ifrågavarande kvinnor) .. ha tycke snarare af tredje klassens fruntimmer än af första klassens damer. Lidforss DQ 2: 451 (1892). Hennes värdighet som dam. Lundegård Titania 299 (1892). Fröken är vred och röd så hon flammar / och dam i hvarenda tum. Fröding Nytt o. gam. 67 (1897). Man blir bemött som en dam, då man uppför sig som en dam. SD 1906, nr 60, s. 7. — särsk.
α) mer l. mindre ironiskt l. försmädligt. (Man kan ej) berömma en sak, om aldrig så uppenbart god, .. att icke straxt en liten sieur eller dame är färdig att Grina till ett Om, ett Men. Thorild 3: 162 (1791). Salomos trehundrade damer. C. F. Dahlgren 5: 45 (1832); jfr 6 b. De vakthafvande pretorianerna .. hade i cirken insläpt en mängd af Roms fala skönheter … Dessa damer suto, flägtande med solfjädrar, i sina bärstolar ett stycke från den kejserliga kretsen. Rydberg Sägn. 54 (1874, 1884); jfr 7. Det var en liten pyssling, / kokett och graciös, / .. det var en dam på si så där / en åtta, nio år. Fröding Guit. 179 (1891). jfr: Denna Dame, .. först Danseuse, så Maitresse, sedan Auctor och änteligen Marquise. SP 1779, s. 103.
β) (med en anstrykning af smicker l. skämtsam öfverdrift) om en flicka som (hastigt) vuxit upp (fått långa kjolar osv.) o. nu (låter förstå, att hon) har rätt att (från herrarnas sida) fordra ett artigt bemötande (jfr 4 b); i sht i uttr. stora damen, i öfre Sv. uttaladt 10 40, i södra Sv. 32 40. Kära Ada / .. du har vuxit, du är stora damen! Fröding Nytt o. gam. 74 (1897). Lilla Lisa fyller tolf år nästa vecka, då är hon ju stora damen snart. Kasper 1905, nr 34, s. 6.
b) [jfr eng. young lady] i förb. ung dam 0 4; i sht i pl. (jfr 5). SP 1779, s. 538. Rätt hyggliga flickor, de der unga damerna! Carlén Klein 28 (1838, 1861). Lena och Lisa Vorontzoff voro nu fullvuxna unga damer. Kovalevsky Vera Vorontzoff 37 (1891). Min största trefnad fann jag inom flera bekanta familjekretsar, helst där unga damer förekommo. De Geer Minnen 1: 41 (1892). (Han) bugade .. rätt ledigt för den unga damen. Öberg Sonen 155 (1905).
c) i tilltal; ofta med en nyans af ridderlig hyllning l. uppmärksamhet (jfr 4 b).
α) [jfr t. meine damen, fr. mes dames] i förb. mina damer, med l. utan ytterligare adj.-attribut; ofta, i sht i förb. mina damer och herrar l. (mindre artigt) mina herrar och damer, ss. inledning till ett tal, ett föredrag o. d. Elgström Umgäng. m. frunt. 103 (1809). Mina damer! af medlidande, släppen! Fahlcrantz 2: 4 (1825, 1864). Mina älskvärda damer! Dalin (1850). Mina herrar och damer, fast jag skulle ha nämnt damerna först. Sturzen-Becker 2: 187 (1862). På intet vis, mina charmanta damer. Därs. 221 (1862). Hvad är det som mest intresserat Er af allt, ni sett se’n ni kom hit? .. (Svar:) Naturligtvis .. ni, mina damer! Wijkander Sardou Onkel Sam 23 (1875).
β) (numera föga br.) i sg. med l. utan poss. pron., men alltid med adj.-attribut. Sköna dam! min fina dam! Dalin (1850). Goddag min fina dam. Lilja Julbok. 41 (1865; namn på pantlek). DN 1870, nr 1828, s. 4.
γ) utan bestämningsord i satssammanhanget i st. för andra pers:s pron.
α’) i pl. best. Behaga inte damerna sitta ner? Då han .. efter ett kort: med damernas tillåtelse, kastade af sig rocken. Knorring Cous. 1: 57 (1834). ”Jag hoppas damerna förlåta, att jag ej är road af betjäntsysslor”, sade han. Edgren Ur lifvet 1: 54 (1883). Då måste jag bo i samma hus som damerna och det går då säkert inte an. Strindberg Hafsb. 216 (1890).
β’) (mindre br.) i sg. best. vid tilltal till obekant kvinna. Som du vet tituleras man alltid ”fruntimret” i våra (dvs. Sthms) butiker, utom hos Nordiska kompaniet, där man får heta ”damen”! SvD(L) 1905, nr 337, s. 10.
d) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] utan tanke på de personliga egenskaperna l. på uppträdandet, om kvinna som för tillfället deltager i ett samkväm l. är närvarande vid en bjudning l. (särsk. arrangerad) tillställning af ett l. annat slag; äfv. om kvinna tillhörande de lägre klasserna, för så vidt bruket bland de högre där efterhärmas; motsatt HERRE l. (i sht förr) KAVALJER; i sht i pl. best.; i pl. äfv. om de vuxna kvinnliga medlemmarna i en familj; stundom med tanken särsk. fäst därpå, att kvinnorna äro l. böra vara föremål för männens ridderliga hyllning, uppmärksamhet l. tjänst (jfr 4 b). Damernas toaletter voro ytterst smakfulla. I, vårt Sällskaps enda Dame. Dalin Vitt. 4: 415 (1747). Apollo .. söng, uti en andedrägt, / En Episk Impromptu, som tjugu Sånger räckt / Om Damerna ej ropat: basta! Kellgren 2: 75 (1790; skämts. om gudinnorna). Sällskapet sätter sig uti en halfcirkel, Damer och Cavaillerer om hvarandra. Stiernstolpe Sällskapslekar 57 (1817). Versar till Damerne. Lunds veckobl. 1820, nr 27, s. 1 (öfverskrift till poem vid magisterpromotionen). Brukspatron träffade .. ett par bekanta, hvilka åtogo sig att presentera dem (dvs. honom o. hans kamrat) för damerna. Carlén Klein 27 (1838, 1861). Till damerna vid magister-promotionen i Lund 1808. Tegnér 2: 193 (öfverskrift alltifrån Böttigers uppl. (1847); i Lunds veckoskr. 26: 202 (1808), där stycket först trycktes, har det titeln: Till Fruntimmerna). De förnämas salonger, der damerna voro de tongifvande äfven i politiska frågor. Odhner G. III 1: 5 (1885). Konversationen var trög, med damerna uppradade utmed väggarna och herrarne packade midt på golfvet. De Geer Minnen 1: 147 (1892). Sedan sjömännen samlats med sina inbjudna damer. SvD(L) 1905, nr 330, s. 4. — särsk.
α) vid baler, middagar, utflykter osv.: fruntimmer som jämte en herre bildar l. skall bilda ett par; kvinnlig moatjé; äfv. om minderårig, för så vidt förh. bland vuxna efterhärmas; särsk. i förb. med poss. gen. l. motsv. pron. Damernas vals. Damernas fria val. Har Ni ingen dam? Den yngste af herrarna blef utan dam vid bordet. Cavailjeren tar 3dje Damen med högra handen, med vänstra 2dra Damen .. Likaledes gör Fruntimret med Cavailjeren. Walcke Dansk. 1: A 8 a (1783). Då dansen är slutad, gör kavaljeren en bugning för sin dame. Gjörcke Sällskapsdansar 27 (1850). Kavaljerer och damer fatta parvis hvarandras venstra hand. Lekstugan 25 (1897, 1902). — jfr BORDS-, KONTRA-, KOTILJONGS-, PREMIÄR-, SEKOND-, SIDO-DAM m. fl.
β) i förb. med poss. gen. l. motsv. pron., om fruntimmer som är i en herres sällskap l. ledsagas af en herre. Jag kommer efter, så fort jag har följt mina damer hem. Jag och min dam sutto just och läste de nykomna morgontidningarna. SD 1905, nr 153, s. 6. — i bild. Kalkontuppen med det lätt uppbrusande humöret och hans sjåpiga damer. Bremer Strid 14 (1840).
3) i ytterligare utvidgad anv. med förbleknad bet., om kvinna i allm.; i sht i ssgr (jfr anm. sp. 221) o. i vissa stående förb. För damer (vanligt anslag på damtoalett). Näsdukar för Herrar, alla storlekar, samt för Damer och Barn. DN 1865, nr 22, s. 4. — jfr KONTORS-DAM.
4) [bet. uppkommen i de romanska språken] om kvinna ss. föremål för en mans höfviska hyllning.
a) eg., i fråga om riddartiden, om den kvinna (af ädel börd) för hvilken en riddare gick till strids, hvars färger han bar osv. Sångarn alltid till sitt ämne tog / Den tappre Riddarns bragd och Damens öga. Arnell Scott Sjöfr. 3 (1829). Med djupt förakt för nyttans lägre värf / drog riddarn ut på äfventyr till striden, / först för sin tro, och för sin dam dernäst. Tegnér 2: 249 (1840). En vandrande riddare utan sitt hjärtas dame är ett träd utan löf, en byggnad utan grundval. Lidforss DQ 2: 374 (1892); jfr b β. Efter riddaresed sänder Vilhelm den (i torneringen) besegrade till sin dam. Vising Prov. trub.-diktn. 48 (1904). Riddare och damer och deras galanta äfventyr. Därs. 67.
b) i fråga om förh. i senare tid.
α) vid direkt o. afsiktlig efterhärmning af riddartidens förh. o. språkbruk. Til the Sköne Damer och Alle Manhafftige Riddare. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650). Ju fler en dame hon får under sin plicht och lydna, / Ju mehra ähr des prijs, ju större blijr dess prydna. Lindschöld Vitt. 201 (c. 1680). Han (dvs. Gösta Berling) är återigen hennes (dvs. Elisabeth Dohnas) slaf, hennes page, som ligger för hennes fötter, och hon är hans dam. Lagerlöf Berl. 2: 26 (1891). jfr: Huadh drängenss Anders Håkonsonss och dhess befrijade (dvs. förlofvade) damss klagan, emot migh anbelangar. Växiö domk. akt. 1680, nr 347 (skämts. o. ironiskt); jfr 6 a.
β) [jfr ex. fr. Lidforss under a samt t. die dame meines herzens; jfr äfv. HÄRSKARINNA i motsv. anv.] i uttr. mitt (osv.) hjärtas dam o. d. Hon stod i månens strimma / Mitt hjertas egen dam. Snoilsky 3: 65 (1879, 1881). Porten är stängd, och ditt hjärtas dam sofver. Lagerlöf Länkar 158 (1894). jfr: De älskande Herrarne .. kallade (förr) sina älskarinnor för sina tankars Damer. Stiernstolpe Kärlekens ordb. 27 (1821) [jfr fr. la dame de mes pensées]. — stundom skämts. o. eufemistiskt om älskarinna (jfr 6 b). (Baronen) var på väg till sitt hjärtas dam. SvD 1905, nr 152, s. 4.
γ) (†) i annan anv. Lijkna iagh kan / Tigh hiertans Dam / Widh Helenam. Wivallius Dikt. 55 (1630). Tu sköne Dam, / Kom nu straxt fram, / Tagh migh i fampn. Därs. Mitt Lijff, min Siäl, / Tu Dama säl, / Tu äst mitt Lius thet högste. Därs. 56. Den aller käraste fru och aller skönaste dama. Tegnér Sv. bild. 85 (i handl. fr. 1634). Min ringa dicht fuländer / Jagh nu, O Sköne Dam, / Och henne tigh försender / Aff stoor kärlighets flam. Chronander Surge C 5 a (1647).
5) [jfr liknande anv. i ä. fr.] (†) om ungt (äfv. ogift) fruntimmer; stundom liktydigt med: ungmö, tärna, ung flicka, fröken. Een redligh Dama som är beprydd / medh tuchtigheet, skönheet och dygd. Wivallius Dikt. 56 (1630). När iag (dvs. ”La Raison”) råhr Son och dotter, then til Maka taga / Som Fahr och Mohr råda til ..; / Tå synes med oskääl offta Amor komma fram, / Som til andra Tanckar förleder mång Swänn och Dam. Lindschöld Gen. D 4 a (1669). Elisabeth Duré, en täck och tuchtig dam. Wennæsius Vitt. 180 (1679). Hon är en dygdig Dame, beskiedlig, sedig, stilla! Knöppel Mannsschol. 62 (1741). — särsk. om ungt fruntimmer som gm sitt beteende, sitt sätt att kläda sig osv. ådrager sig männens blickar o. är föremål för deras (mer l. mindre närgångna) uppmärksamhet l. hyllning. Vthi min vngdoms tijdh, lät iagh min Qwickheet röna, / Bleff hållen ock i acht (dvs. aktning), och roost aff Damer sköna. Palmcron Sund. sp. 384 (1642; efter Horatius: vixi puellis nuper idoneus). Huru kommer thet til; at du ährlige, gamble, obefläckiade Götha-Matrona (dvs. sv. språket), som hafwer giort alle thesse Vnge Damer (dvs. de franska, spanska o. italienska språken) rijke, nu sielwer äst så fattigh worden? Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Rätt nu kom iagh ifrån een lustigh Damm, / Then bedrogh iagh, / Hon bleff igen eensam. Chronander Bel. E 4 a (1649). Gamble halte Gubbar leka så gärna medh vnga Damor som en Vng Karl. Fuhrman Alm. 1681, s. 22. Iagh såg de gallande (dvs. galanta, granna) Damorne och wackra Jungfrurne gå en liten bijt där ifrån. 2 Saml. 13: 74 (c. 1690). Den skymphen .., att iag skulle gå af med korgen ifrån een sådan almodig (dvs. som är klädd efter sista modet, ”stilig”) Damm. Därs. 81. Om aftonen så blid / Gick jag med Dammor at spatzera. Visa (tr. 1739). Tänk! hvad konst och härlig såppa, / .. Låsza, at af kärlek dåna, / Orden af hvarandra låna, / Och bedra en fiållig dame. Nordenflycht QT 1745, s. 147. jfr: Hon är ej af våra flygtiga Damer, utan kläder sig alfvarsamt med Konkarång, låg toupé, Robekoft, Läderskor och kort Salopp. SP 1779, s. 783.
6) om kvinna som står i intimt förhållande till en man.
a) (†) flamma, ”väninna”. Mongen begifwer sigh til Hofwa och försörier sigh (dvs. förser sig) medh .. Losement, såsom och medh en sköön Damme. Schroderus Hoflefv. 178 (1629). Han haar en Dama uthi hvar byy. Visa (tr. 1694).
b) (mindre br.) (underhållen) älskarinna, mätress (jfr 4 b β slutet). Dalin (1850). Han håller damer. Hahnsson (1888). — jfr HÅLL-DAM.
7) (mindre br.) eufemistiskt o. därför ofta åtföljdt af förtydligande mimik l. tonfall (i skrift gärna satt inom citationstecken), om allmän kvinna; ”sämre fruntimmer”. Damerna på Stockholms gator. De på sednare åren i Stockholm moderna blifna s. k. cigarrbutiker, hvilka förestås af ”damer”. SN 1862, nr 36, s. 4. (En) i nästan ännu större elände stadd grefve (N. N.), som var gift med en ännu mera notabel dame. DN 1865, nr 56, s. 1. Efter såna där ”damer” gick .. (Vilhelm) ändå inte. Öberg Sonen 10 (1905). jfr: Hafwen I intet sedt någon skiön Damb, som har lust till få litet dryckzpenningar att kiöpa sig Heldagzkåpa, Axeltaft (osv.). 2 Saml. 13: 78 (1683). jfr äfv.: Han kurtiserar lätta damer i Trouville. K. Warburg i GHT 1906, nr 15 A, s. 2. — jfr DEMIMONDE-, GAT-, GÅRAN-, KAMELIA-, KUCKELIKU-DAM.
II. spelt.
1) i kortspel: det med bilden af en dam (i bet. I 1) försedda kortet i hvar o. en af den vanliga (franska) kortlekens fyra färger, (i de flesta spel) den tredje i ordningen af de fyra s. k. honnörerna; jfr FRU. Hjärter (ruter, klöfver, spader) dam, trumf dam. Jag satt med dam(en) tredje i ruter. Ha damen gard. De 4 Damerne föreställa (enl. Menestrier) de fyra sätt at regera. SP 1779, s. 445. Kungen, damen, femman, sexan! / Tvi den häxan / Hjerter fru! Bellman 3: 143 (1790). Tro i gasque medspelarns Dame, / Men låt spelarns ej gå fram. Reglor f. kortsp. 1: 18 (1809). Äss, Kung, Dame och Knekt sixième (dvs. sjätte) i en färg. Düben Lyck. talisman 5: 28 (1818). Om jag fått svar i min färg, så hade jag syrkuppat damen. Almqvist A. May 44 (1838). Damen gardée i hjärter. Därs. 45. Wilson Spelb. 325 (1888). jfr: Spader Dame, En Berättelse i Bref, funne på Danviken. Livijn (1824; boktitel). — jfr HJÄRTER-, KLÖFVER-, RUTER-, SPADER-, TRUMF-DAM.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] i schack: drottning; i sht i ssgr. Düben Lyck. talisman 1: 7 (1817). Wilson Spelb. 9 (1888). När Henrik ropade sitt ”reine” och strax efter tog drottningen .. sade (doktorn) .. åt Olga: ”Det kunde jag då aldrig tro, att herr Almer skulle ta damen ifrån mig!” Öberg Sonen 101 (1905; med anspelning på rivalskapet emellan de båda herrarna). Damen (blir) instängd. SD 1906, nr 158, s. 6. — särsk. i uttr. få l. taga dam (äfv. en dam), få l. taga en drottning i utbyte mot en till sista rutraden framkommen bonde (jfr DAM, sbst.2 1 b α slutet, sp. 233).
Sammansättningar.
Anm. Nedan anförda ssgr ansluta sig, där ej annorlunda uppgifves, till I 3. Till en stor del af dessa finnas motsvarigheter dels i (åtm. väsentligen) samma bet. med FRUNTIMMER (i allm. representerande en ngt äldre period; jfr anm. ofvan under I, sp. 219 f.), stundom (likaledes i ngt äldre tid) med KVINNA l. (i ännu äldre tid) med KVINNFOLK, dels med HERRE (ngn gg med MAN) o. BARN.
-BADHUS~02 l. ~20. —
-BASSÄNG~02, i badhus. —
(jfr I 2) -BEKANT~02, sbst. dam som man känner (o. umgås med); jfr -BEKANTSKAP. Mina dambekanta här i staden äro lätt räknade. —
(II 2) -BONDE~20. bonde som vid spelets början står på rutan framför drottningen; jfr -LÖPARE, -SPRINGARE, -TORN samt KUNGS-, LÖPAR(E)-, TORN-BONDE. Wilson Spelb. 21 (1888). SD 1906, nr 49, s. 8. —
-BÄLTE~20. jfr -GÖRDEL, -SKÄRP. Dragningslista v. sydsv. konstind.-totteriet 31 dec. 1894. PT 1904, nr 182, s. 1. —
-CHIFFONJÉ~002. —
-CIGARRETT~002. —
(I 2) -ELIT(EN)~02. (enst.) eliten af damerna. Parken / .. Där högsta dameliten / i finhet lyfter släpen. Fröding Stänk 19 (1896). —
(II 2) -FLYGEL~20. flygel l. sida på hvilken drottningen vid spelets början befinner sig; motsatt KUNGS-FLYGEL. SD(L) 1896, nr 515, s. 2. —
-FRISERING~020. äfv. konkret om lokalen. DN 1870, nr 1594, s. 3. En 15 årig flicka .. kan .. få lära damfrisering. SD 1893, nr 33, s. 8. Ner. alleh. 1896, nr 20, s. 1. —
(jfr I 2) -FÖRENING~020. förening bestående af bl. kvinnliga medlemmar; jfr -KLUBB, -SÄLLSKAP 2 slutet. En amerikansk damförening. Wachtmeister Fr. andra sid. Atl. 236 (1901). —
(II 2) -GAMBIT~20. gambit hvarvid dambonden ställes i pris; drottninggambit. Wilson Spelb. 39 (1888). —
-GARDEROB~002.
1) affär för försäljning af damkläder; jfr -EKIPERING, -KONFEKTION 1. Damgarderoben Köpmangatan n:o 5. SD 1872, nr 123, s. 4. Strix 1905, nr 52, s. 5.
2) koll., eg. en dams garderob; närmande sig bet.: (förråd af) hvad som hör till en kvinnas klädsel; jfr -TOALETT 1. Syatelier för tillverkning af till damgarderoben hörande artiklar. PT 1899, nr 229 A, s. 1.
-HANDSKE~20. Dame-Handskar, hvita, svarta och kulörta, af verkligt god qvalité. DN 1865, nr 67, s. 4. —
(jfr I 2) -HUND~2. särsk. benämning på individ l. ras af en viss (täml. godtyckligt uppställd) grupp af i allm. småväxta hundar som ägna sig till sällskap åt damer, i sht ss. knähundar; jfr KAMMAR-HUND. Sundström Handb. f. hundv. 366 (1889). Hamilton Hundras. 187, 196 (1900). —
-HÄST~2. Damehästar måste .. vara fromma och orädda. Sjöstedt Husdj. 1: 147 (1859). SDS 1897, nr 351, s. 3. —
-KAPELL~02. kvinnligt (musik)kapell; jfr -ORKESTER. DN 1868, nr 1206, s. 1. Afton-konsert i Festsalen (å hotell Kämp) af Damkapellet Flora från kl. 10 e. m. N. pressen 1894, nr 77, s. 2. LD 1906, nr 50, s. 3. —
(jfr I 2) -KAPITEL~020. ordenskapitel vid hvilket äfv. (särskildt inbjudna) damer få närvara. GHT 1896, nr 291 A, s. 3. —
-KLÄDE~20. kläde som användes till damkostymer (vanl. tunnare än det som användes till herrkläder); jfr -TYG. Sthms modejourn. 1852, s. 96. SD 1895, nr 281, s. 8. —
-KLÄNNING~20. Måttagning och tillskärning af dam- och barnklädningar. Skousgård (1892; i boktitel). —
-KOMIKER~200. manlig varietéartist som gm att kläda ut sig o. förställa rösten vill väcka illusion af att vara fruntimmer. AB 1890, nr 3, s. 1. SvD(L) 1903, nr 304, s. 5. —
(jfr I 2) -KOMMITTÉ~002. kommitté bestående af damer. Damkomitén för den Svenska qvinnans deltagande i Chicagoutställningen. ST 1892, nr 272, s. 2. Röda korsets damkomité. SD 1905, nr 191, s. 3. —
-KONFEKTION~002.
1) affär för (tillverkning o.) försäljning af damkläder o. d.; jfr -EKIPERING, -GARDEROB 1. SDS 1899, nr 413, s. 3.
-KRAGE~20. N. journ. f. dam. 1860, s. 79. särsk. om ett slags kort kappa utan ärmar; ”cape”. PT 1904, nr 182, s. 1. —
-KUPÉ~02. järnvägskupé afsedd för kvinnliga resande; jfr -HYTT. Åt fruntimmer som reser ensamt i 1:sta eller 2:dra klassens vagn skall konduktören, när sådant önskas, bereda plats i damkupée. Tj.-regl. v. stat. jernv. 1862, s. 79 (1860: i någon kupée, hvarest fruntimmer förut befinnas). Konduktören skall tillse att i damkupé endast fruntimmer och minderåriga barn taga plats. Instr. f. kondukt. o. packmäst. v. stat. jernv. 1887, s. 9. PT 1898, nr 238, s. 2. —
-KVARTETT~02. (musik)kvartett bestående af fruntimmer; i sht om sångkvartett; jfr -KÖR. SD 1892, nr 325, s. 5. Damkvartetter äro en svensk specialitet. A. Lindgren hos Valentin Musikh. 1: 148 (1900). —
-KÖR~2. jfr -KVARTETT. Kjerulfs undersköna ”Serenade ved Strandbredden”, i ursprunglig sättning för trestämmig damkör med mans-solo. Nord. musiktidende 1885, s. 188. Berg Jadassohn 110 (1901). —
(I 2 d α) -LINJE~20. dans. särsk. (i åtskilliga dansar) den af de båda motstående (hvardera af flera par bildade) linjerna hvars damer (jämte motsidans herrar) öppna (en viss del af) en tur; motsatt KAVALJERS-LINJE; jfr -SIDA 2. Lekstugan 31, 53 (1897, 1902). —
-LINNE~20.
(II 2) -LÖPARE~200. löpare som vid spelets början står på damflygeln; jfr -BONDE samt KUNGS-LÖPARE. Wilson Spelb. 21 (1888). —
-RUM~2, å badhus, hotell, restauranger o. d.; jfr -HYTT. Första klassens varmvattenbad (å Södermalms badinrättning) utgöras af 14 herr- och lika många damrum. Lundin N. Sthm 144 (1888). —
-SADEL~20. särsk. för damer konstruerad sadel, framtill på vänstra sidan försedd med två s. k. horn, afsedda att utgöra stöd för ryttarinnans ena ben. C. G. Wrangel i Tidn. f. idr. 1882, s. 131. Drottning Anna införde från Bömen damsadeln för första gången i England. AB 1890, nr 74, s. 3. 2 Uppf. b. 8: 566 (1900). —
-SEKRETÄR~002. Små damsekretärer, inlagda med pärlemor och rosenträ och med lönnlådor. Bergman Drömmen 151 (1904). —
1) sida där damerna stå (vid början af en dans l. tur). Bägge Paren (göra chaîne) til dess Cavall(jererna) komma på Dam-sidan. Walcke Dansk. 2: 31 (1785). särsk. (i vissa dansar) sida där damerna stå på en linje midt emot kavaljererna. Lekstugan 36 (1897, 1902).
2) (i vissa dansar) den sida l. den af de båda motstående (hvardera af två l. flera par bildade) linjerna hvars damer (jämte motsidans herrar) öppna (en viss del af) en tur; jfr -LINJE. Därs. 22, 23. —
(II 2) -SPRINGARE~200. springare l. häst som vid spelets början står på damflygeln; jfr -BONDE samt KUNGS-SPRINGARE. Wilson Spelb. 21 (1888). —
-SYERI ~002. (hvard.) ateljé där damkläder sys; jfr -SKRÄDDERI. Smål.-p. 1890, nr 90, s. 1. Östermalms nya damsyeri. AB 1896, nr 235, s. 2. —
(jfr I 2) -SÄLLSKAP~02 l. ~20.
1) sällskap med dam(er); särsk. i förb. ha(fva) damsällskap, (vara) i damsällskap. På den lokalen kan man inte gå i damsällskap. Jag får laga, att jag får en hygglig kupé, eftersom jag har damsällskap. När man kommer inför .. (vissa taflor) känner man sig verkligen generad, i synnerhet i damsällskap. C. R. Nyblom i PT 1898, nr 67 A, s. 3.
2) konkret: sällskap bestående af damer. Jag befann mig ensam i ett större damsällskap; särsk. om ett (för bestämdt ändamål bildadt) slutet sällskap; jfr -FÖRENING. Den berömde violinisten hr E. (uppträder), alternerande med det danska damsällskapet. DN 1870, nr 1800, s. 3. —
-TIDNING~20. Svensk Dam-Tidning (namn på en sedan 1889 i Sthm utkommande tidning). En amerikansk damtidning. LD 1905, nr 109, s. 3. —
-TOALETT~002.
1) koll.: hvad som hör till en dams klädsel; i sht om den yttre klädseln, kappa, hatt etc.; jfr -DRÄKT, -GARDEROB 2, -KOSTYM. Sthms modejourn. 1852, s. 79. Herr- och damtoilettens mångfaldiga artiklar. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 320 (1891). SvD(L) 1903, nr 344, s. 4.
(II 2) -TORN~2. torn som vid spelets början står på damflygeln; jfr -BONDE samt KUNGS-TORN. Wilson Spelb. 21 (1888). —
-TYG~2. tyg som användes till damkläder; jfr -KLÄDE. Tekn. tidskr. 1895, A. K. s. 44. AB(L) 1904, nr 30, s. 1. —
-UR~2. litet, för fruntimmer afsedt l. lämpligt fickur. Snällp. 1865, nr 61, s. 3. Hammarlund Fickuren 10 (1893). SD 1905, nr 336, s. 12. —
-VELOCIPED~0102 l. ~0002. velociped afsedd för damer o. af särsk. därefter lämpad konstruktion; jfr -CYKEL. Damvelocipederna äro högre i styrningen. Östberg Vel. 86 (1894). —
(I 2) -VÄRLD~2. [jfr t. damenwelt] nästan bl. i sg., i sht i best. form; eg. den värld som utgöres af damerna; ofta närmande sig bet.: damerna. Inom damvärlden voro hans (dvs. G. III:s) gamla väninnor .. främsta föremålen för hans uppmärksamhet (under besöket i Paris). Odhner G. III 2: 327 (1896). Damvärldens speciella intressen äga i ”Idun” .. en vida spridd tolk. Stockholm 3: 242 (1897). Operans och balettens damvärld. Schück G. ppr 7: 98 (1905). —
-VÄST~2. Knappt någonsin har ett nytt mode så hastigt spridt sig till alla inom modeverlden som dam-vesten. Sthms modejourn. 1851, s. 72. PT 1906, nr 49 A, s. 1.
Spalt D 218 band 6, 1906