| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DONNA don3a2, äfv. don4a, f.; best. -an; pl. -or.
1) italiensk, spansk l. portugisisk kvinna af stånd; oftast ss. hederstitel omedelbart före dopnamnet. Mormorsmodren (till ”Lögnen”) var Donna Curiosa (dvs. den nyfikna). Dalin Arg. 2: 136 (1734, 1754). Hans (portugisiska) majestät .. gaf henne patent af donna, hvarigenom hon gjordes till adelig vederlike. Tersmeden Mem. 1: 183 (c. 1780). Så jag målar, donna Bianca, / Ty så roar mig att måla. Almqvist Ram. Mar. 61 (1834). Amor, du kan väl se att denna donna / Blott gäckas med din makt helt obekymradt. Wulff Dante 25 (1897).
a) i fråga om förh. i det gamla Italien. Petrarcas älskade Donna var en donna af kött och blod, ingalunda en abstraktion. Wulff Petrarcabok 169 (1905).
b) i allmännare anv.; numera bl. med ironisk bibet.: (ngns) tillbedda. Der hvar sin Donnas hufva, snäll, / Har knutit opp, och värmer säll / Emot sitt bröst dess händer. Franzén Skald. 1: 169 (1797, 1824; i skildring af slädparti). Poesin dog på tungan då han fick se sin Donna, och i henne igenkände sin gamla Tant Anna. Journ. f. litt. o. theat. 1810, s. 922. (Jag) började .. slå mina .. krumbugter .. kring hennes hus. Men .. detta var förgäfves. Ingen donna, blott sex afundsjuka .. jalusier mötte mig i fönstren. C. F. Dahlgren 4: 47 (1830). Hagberg Shaksp. 6: 397 (1849).
3) (†) dam (se DAM, sbst.1 2). När man ser våra Donnor, skulle man verkligen tro, att inför dem endast skönheten utgör någon förtjenst. Elgström Frunt. 106 (1809). En bal i .. (Filipstad), der frodiga donnor svängde sig efter gnisslande fioler. Bergman V. sm. skr. 167 (1825); jfr 4.
4) (hvard. inom vissa kretsar) med ironisk l. nedsättande bibet.: fruntimmer, ”kvinns”. Andra (svenska konstnärer) undvika ’casa Byström’ (i Rom) endast för att slippa ’fjäsa för donnan’ (dvs. B:s hushållerska). Nordensvan Sv. k. 106 (1892). Det är en konstig donna ..! Lindqvist Dagsl. 3: 69 (1904). — jfr CIGARR-DONNA.
Spalt D 1969 band 7, 1920