KALM, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
[sv. dial. (Blek., Gotl.) kalm, m., möjl. av ett urnord. kalma-, bildat med m-suffix till samma ieur. rot (med bet.: ngt klotformigt l. avrundat, boll o. d.) som föreligger i lat. galla, galläpple (se GALL, sbst.2), o. (med labialutvidgning) i KALV, sbst.1—2; jfr KALMAR-]
(†) stenkummel, stenröse; anträffat bl. i ssgn STEN-KALM.
Spalt K 185 band 13, 1935
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se