| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANONAD kan1ωna4d l. -on- l. -ån-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) ihållande eldgivning med artilleripjäser; förr äv. om enskilt kanonskott l. kanonsalva. Fienden hafver medh 1000 och flere canonader skutidh breche på muren. OxBr. 8: 37 (1631). Ekeblad Bref 2: 94 (1658). Kanonaden började klockan fyra eftermiddagen och fortfor tills natten inbrutit. Carlson i 2SAH 48: 88 (1872). VFl. 1905, s. 163. — särsk. (numera mindre br.) om avskjutande av kanonsalut. Efter Predikans slut afsöngs, under .. canonad från Stadens Artilleri, Psalmen O Gud vi lofve dig! IT 1791, nr 4, s. 1. Wallin Vitt. 1: 28 (1808).
2) i oeg. o. bildl. anv.
a) (i sht i vitter stil) om (kraftigt o. ihållande) dån l. buller (som påminner om en kanonad i bet. 1). Topelius Vint. III. 2: 11 (1897). Ett oerhört häftigt åskväder drog .. fram över Stockholmstrakten. Själva staden slapp undan med ett par timmars kanonad och några duktiga regnskurar. NDA(B) 1930, nr 204, s. 5.
b) idrott. i fotbollsspel o. d.: upprepat ”skjutande” av (hårda) målskott; jfr KANON-SKOTT 1 b. Zettersten Tait 61 (1906). Kamr(aternas) forwards och halvbackar uppehöllo en ständig kanonad. IdrBl. 1924, nr 74, s. 11.
c) (tillf.) i fråga om framställande av anmärkningar l. kritik: långvarigt o. häftigt angrepp. En hel kanonad av mycket allvarliga anmärkningar. SvD(A) 1933, nr 301, s. 11.
Spalt K 375 band 13, 1935