Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANONISERA kan1ωnise4ra l. -on- l. -ån-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Burman Alm. 1728, s. 31); jfr KANONISATION (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. -nic- 1559—1769. -nis- 1619 osv. -niz- 1615—1773 (: Canonization))
Etymologi
[jfr t. kanonisieren, eng. canonize, fr. canoniser; av mlat. canonizare, av sengr. κανονίζειν, bedöma efter regeln, äv.: upptaga i en kanon; avledn. av KANON, sbst.1]
1) (i fråga om förh. inom den romersk-katolska kyrkan) förklara (ngn) ss. helgon (gm upptagande i den romersk-katolska kyrkans helgonförteckning); jfr KANON, sbst.1 1. S. Elin i Sködwij vart canoniceradh, som man hafver pläga nämpnadht. LPetri Kr. 67 (1559). Ifrån år 993 har Påfven ensam rättighet i Latinska Kyrkan att canonisera. Anjou Kyrkoh. 41 (1842). Påven har bestämt, att Jeanne d’Arc skall kanoniseras den 23 maj. Upsala(A) 1920, nr 21, s. 3. — särsk. i utvidgad o. oeg. anv. Hofer .. (har) genom sin död blifvit så godt som canoniserad i .. (Tyrolens) åminnelse. Atterbom Minn. 323 (1818). Den franska revolutionens kanoniserade heroer, Voltaire och Rousseau. Böök Tegnér 1: 44 (1917).
2) eg.: upptaga i kanon (se KANON, sbst.1 4), förklara för kanonisk (se d. o. 2); i utvidgad o. oeg. anv., med avs. på bok l. sed, (uttalad) åsikt o. d.: ge (ngt) sin auktorisation l. sitt gillande, gilla. Baazius Upp. L 2 a (1629). På Mötet i Trier wordo Nunnans S. Hildegardis .. Böker aff Påfwen Eugenio .. gillade och canoniserade. Schroderus Os. 2: 662 (1635). Handkyssandet på Fruentimmer .. Detta mode har blifvit canonicerat genom en inbillad skicklighet hos våra Cavaillerer. Posten 1769, s. 1125. De flesta är vana att (inom konsten) endast erkänna och njuta det, som är kanoniserat och stämplat som vackert av hävd och allmän mening. Cederschiöld Manh. 67 (1916).
Ssg: (1) KANONISERINGS-BULLA, r. l. f. kanonisationsbulla. Björnström Hagenbach 2: 138 (1872).
Avledn.: KANONISATION, r. l. f. [fsv. canonizacion (2SvDipl. 3: 249 (1417)); jfr t. kanonisation, eng. canonization, fr. canonisation] kanonisering; särsk. till KANONISERA 1; äv. oeg. CÖrnhiälm (1693) i HSH 3: 148. Järta 2: 367 (1824; oeg.). Vid ett helgons kanonisation .. anställes ett slags process för att utröna den föreslagnes helighet. 2NF 1: 201 (1903).
Ssgr: kanonisations-bulla, r. l. f. påvlig bulla vari ett kanoniserat helgons kult påbjudes för den romersk-katolska kyrkan. SvMerc. IV. 4: 217 (1759). 2VittAH XXXII. 4: 24 (1895). Höjer Vadst. 116 (1905).
-process. VittAMB 1893, s. 19. Schmid Sigfr. 1: 146 (1931).

 

Spalt K 377 band 13, 1935

Webbansvarig