Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANTONEMANG kan1tωnemaŋ4 l. -on- l. -ån-, l. 01—, äv. KANTONEMENT -män4t, n.; best. -et; pl. = (Auerbach (1909), Östergren (1929)) l. -er (HC12H 1: 9 (c. 1734), Auerbach (1909)).
Ordformer
(kanton(n)ement (can-) 1702 (: Cantonements-qwarter) —1917. cantoniment c. 1734. kantonemang 1909 osv.)
Etymologi
[jfr t. kantonnement, eng. cantonment; av fr. cantonnement, vbalsbst. till cantonner (se KANTONERA)]
(numera knappast br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.) mil. förläggning av en trupp i ”kantoneringskvarter”; äv. konkret: ”kantoneringskvarter”. HC12H 1: 9 (c. 1734). Då de äntligen i skymningen kommo fram till kantonnementet, hade bataljonen just givit sig i väg ut till skyttegravarna. Cederschiöld Kerg. 131 (1917).
Ssgr (mil., numera knappast br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.): KANTONEMANGS-KVARTER~02. ”kantoneringskvarter”. LMil. 4: 1302 (1702). —
-VAKT. vakt utsatt vid ”kantoneringskvarter” (i sht vid bataljons l. högre förbands kvarter). FörslReglTjArm. 1885, 3: 119.

 

Spalt K 414 band 13, 1935

Webbansvarig