Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANYL kany4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kannyl c. 1875. kanyl 1869 osv.)
Etymologi
[jfr t. kanüle; av fr. canule, liksom eng. cannula av lat. cannula, dimin. till lat. canna, rör, säv (se KANAL, KANON, sbst.2)]
med. rör av glas l. metall l. gummi varmed vätska införes i l. avledes från kroppen; jfr TROAKAR. FörhLäkS 1869, s. 304. LbKir. 1: 465 (1920). Nyström Kir. 1: 240 (1926).

 

Spalt K 421 band 13, 1935

Webbansvarig