Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAOLIN ka1ωli4n l. ka1ω-, l. ka͡u-, l. ka͡ω-, n. (NF 8: 214 (1884) osv.) l. r. (Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 176, osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet.: olika slag av kaolin) -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. kaolin; av fr. kaolin; av kin. kao-ling, eg.: hög kulle, namn på en plats där kineserna hämtade råvaran för sin porslinstillvärkning på den tid då européerna först gjorde bekantskap med mineralet i fråga]
i sht geol. av vattenhaltigt aluminiumsilikat bestående förvittringsprodukt av fältspat o. fältspathaltiga bärgarter, kaolinit; äv.: bärgart vari dylik förvittringsprodukt (i större mängd) förekommer, råkaolin; äv.: ur råkaolin utslammad, tekniskt användbar produkt (särsk. använd vid framställning av porslin), porslinslera. Kahlmeter LerArt. 14 (1743). Rinman (1788). Bland de osmältliga (lerorna) intager postlinsleran, eller den så kallade kaolin, första rummet. Almroth Kem. 470 (1834). SvGeogrÅb. 1932, s. 9. — jfr RÅ-KAOLIN.
Ssgr (i fackspr., i sht geol.): KAOLIN-ARTAD, p. adj. NF 1: 1070 (1876). —
-BILDNING. bildning av kaolin. LAHT 1907, s. 404. särsk. konkret. Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar samt deras praktiska användning. Grönwall (1915; boktitel). —
-BRUK. industriell anläggning för förädling av kaolin. Kock SkånCemAB 138 (cit. fr. 1901). —
-FYNDIGHET~002 l. ~200. jfr FYNDIGHET II b. LAHT 1898, s. 355. —
-HALT, r. MosskT 1887, s. 80. —
-LERA. ur råkaolin utslammat kaolin. JernkA 1903, s. 101. BonnierKL 6: 531 (1925). —
-SLAMNING. Kock SkCemAB 140 (1932). —
-TEGEL. (mindre br.) av kaolin tillvärkat tegel. TT 1895, K. s. 7.
Avledn. (geol.): KAOLINISERA, v., -ing. [jfr t. kaolinisieren, eng. kaolinize, fr. kaoliniser] förvandla till kaolin; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. Fältspaten i dessa inneslutna partier (i bärggrunden) är oftast starkt kaoliniserad i ytan. Fennia V. 2: 7 (1892). SvGeolU Aa 172: 24 (1931: kaolinisering).
Avledn.: kaolinisation, r. l. f. [jfr eng. o. fr. kaolinisation] förvandling till kaolin, kaolinisering. JernkA 1865, s. 120. —
KAOLINIT, r. [jfr t. kaolinit, eng. kaolinite] om den rena omvandlingsprodukten av fältspat, betraktad ss. mineral. LAHT 1931, s. 421. SvUppslB (1933).

 

Spalt K 422 band 13, 1935

Webbansvarig