Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPA ka3pa2, v.2, i sht förr äv. KAPPA kap3a2, v. -ade ((†) ipf. -te HFinlÖ 1: 440 (1730)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(ka(a)p- (ca-) 1730 osv. kapp- (ca-) 16801929 (angivet ss. landsdelsord))
Etymologi
[jfr d. kappe, t. kappen; av nt. l. holl. kappen; jfr t. dial. kchapfe, eng chap, meng. chappen; möjl. till stammen i KÄPP]
1) (i sht i fackspr.) avskära l. avhugga l. avsåga (ngt) på tvären (vinkelrätt mot dess längdriktning). Vanten kappas (eller afhugges) til deras rätta längder uppå många handa sätt. Rajalin Skiepzb. 210 (1730). Lind (1749). Amiralerna läto genom båtar kapa minkablarna. TSjöv. 1901, s. 310. Kapning af större profiljärn. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 320. Gångbron kapas i båda ändar innanför uppbärningspunkterna och nedfiras till marken. DN(A) 1933, nr 102, s. 7. — särsk.
a) sjöt. med avs. på mast, tross, till riggen hörande tåg o. d.: ss. nödfallsåtgärd i en farlig belägenhet avhugga (mast osv.). Rosenfeldt Tourville 63 (1698). Iag .. fick .. ankaregrund, men måste om Morgonen .. Cappa ankartåget. HFinlÖ 1: 454 (1730). Masterne kappas i nödfall, när man strandat. Dalman 28 (1765). SFS 1848, nr 8, s. 11. Apg. 27: 40 (Bib. 1917). — särsk. i uttr. kapa en mast över bord, avhugga en mast jämte densamma stödjande tågvirke så att den kommer att gå över bord. Rosenfeldt Tourville 99 (1698). Calwagen (1853).
b) skogsv. med avs. på timmer o. d.; särsk. i fråga om avsågning av timmer o. d. till viss bestämd längd. Skogvakt. 1891, s. 127. Det .. är önskvärdt, att timret .. kapas i de mest fördelaktiga längderna vid själfva sågverket. PT 1901, nr 158 A, s. 3. Kapning av ved. DN(A) 1934, nr 84, s. 22.
2) (vard.) gm skärande l. huggande o. d. avlägsna (ngt), avskära, avhugga; med avs. på kroppsdel (hos människa l. djur): avskära, avhugga, amputera; äv. oeg. o. bildl. Kapa halsen, huvudet (av ngn), halshugga (ngn). (Matroserna) kappa .. stiärten och fenarna frå honom (dvs. hajen). Wallenberg (SVS) 1: 215 (1771). (Fältskären) kapade armar och ben, så att det var lust och glädje. Topelius Fält. 1: 5 (1853). Censuren (hade) varit framme och kapat många av styckets finaste repliker. Lindberg Teat. 372 (1916). Man har försökt att åtminstone få hörnet (av ett hus) kapat. SvD(A) 1932, nr 53, s. 20 (i fråga om gatureglering).
3) gm skärande l. huggande o. d. stympa (ngt), beskära (se BESKÄRA, v.2).
a) trädg. med avs. på träd l. buske: avskära l. avsåga grenar l. kvistar på (träd osv.), beskära (se BESKÄRA, v.2 1 a). Pilträdet växer så hastigt, att det hvart femte år kan kapas på nytt. Wåhlin LbLandth. 20 (1804). Santesson Sv. 217 (1887). Efter den stora kapningen för tio, elfva år sedan hade .. (träden på Lundagård i Lund) utbredt sig med ny växtkraft. Bååth-Holmberg Sekl. 1: 3 (1897).
b) (mindre br.) bildl., med avs. på skildring o. d.: stympa. Den fördömda tidningsskrifvaren har kapat berättelsen. Här står ingenting mer om hela scenen. Sparre Sjökad. 175 (1850).
4) sjöt. gm avhuggande l. avskärande av tåg o. d. avskilja l. lösgöra (ngt) som medelst tåg o. d. är fäst vid ngt. En medföljande kanot måste kapas. Kongo 2: 242 (1888). — särsk. i uttr. kapa (sitt) ankar l. kapa ankaret, avhugga ankartåget l. -kättingen (för att snabbt få fartyget i gång). Så snart dhe danska (krigsskeppen) under Bornholm blefwet wåra warse, hafwa dhe strax kappat sina anckar och begifwet sigh åt Kögebuckt. KKD 5: 183 (1710). Voro .. sielfva skeppen .. så tilpyntade, at en del måste kränga, och de andre kappa anckare. Nordberg C12 2: 640 (1740). Sturzen-Becker 4: 82 (1862).
Särsk. förb.: KAPA AV10 4, äv. UTAV04. jfr AVKAPA.
1) (i sht i fackspr.) till 1. SD(L) 1894, nr 259, s. 5. En (maskin) som kapar af stålrören i bestämda längder. SD 1899, nr 119, s. 5. särsk.
a) sjöt. till 1 a. (Besättningen ville icke) kappa af ankartoget. Spegel Dagb. 3 (1680). Landsm. VIII. 3: 266 (c. 1900).
b) i sht skogsv. till 1 b. Balck Idr. Suppl. 286 (1888). Melander ArbTröj. 40 (1917).
2) (vard.) till 2. Blanche Band. 304 (1848). Ett stort stycke ost kapade han af med en knif. Berger Ysaïl 21 (1905). SDS 1934, nr 255, s. 6.
3) (tillf.) till 3 b. Om en förnäm herre har lust att svärja, så passar det sig icke för någon närvarande att kapa utaf hans eder. Hagberg Shaksp. 6: 37 (1849).
KAPA BORT10 4. (i sht vard.) till 2. Melander ArbTröj. 39 (1917). Mussolini (har) gjort så mycket för bilarna att han kapat bort alldeles för mycket av trottoarerna. STSD(A) 1934, nr 75, s. 14. jfr BORTKAPA 2.
KAPA IFRÅN10 04. sjöt. till 4: gm kapning av ett tåg lösgöra (ngt). Kapa ifrån kappseglingsflaggen. Oxenstierna Vanderdecken 136 (1865).
KAPA IFRÅN SIG10 04 0. sjöt. till 4. Slutligen måste de Svenska Skeppen till sin räddning kapa ifrån sig Barkasserne. Gyllengranat SvSjökr. 2: 324 (1840). Mellin Nov. 3: 26 (1845, 1867).
KAPA LOSS10 4. sjöt. till 4. Törngren .. kapade loss alla vattnfaten. TörngrenMål. 309 (1802). jfr LOSSKAPA.
KAPA NER. (enst., †) till 1 a. Dundrets viggar falla. / I masten surrar en — hon brinner, kapas ner. Lidner 2: 6 (1781; oeg.).
KAPA TILL10 4. sjöt. gm bortskärande av vissa delar giva (ngt) avsedd storlek l. form; jfr KAPA, v.2 2. Kapa till ett segel. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Ssgr (i allm. till 1 b; i sht skogsv.): A: KAP-BÄNK. sågbänk för kapning. Patent nr 16040, s. 1 (1903). 2NF 28: 33 (1918).
-KLINGA, r. l. f. klinga på kapsåg. PT 1900, nr 127 A, s. 4.
-SÅG. såg, särsk. cirkelsåg (se d. o. 2) för sågning av virke vinkelrätt mot träets längdriktning. TT 1878, s. 107. Edberg TräB 152 (1929).
-TRISSA, r. l. f. (mindre) klinga på cirkelformig kapsåg. SundsvP 1886, nr 70, s. 2. Väring Vint. 280 (1927).
B: KAPNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. Fredenberg Sågtimm. 10 (1892).
(1) -MASKIN. (i fackspr.) Kapnings- och hakningsmaskiner för spiralfjädrar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 495.
-SÅG. kapsåg. HbSkogstekn. 225 (1922).

 

Spalt K 427 band 13, 1935

Webbansvarig