Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPSTÅNDARE ka3p~ston2dare l. KAPPSTÅNDARE kap3~, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(kap- 1691 osv. kapp- 1673 osv.)
Etymologi
[jfr mnl. kapestant, holl. kaapstand, kaapstander; folketymologisk ombildning av eng. capstan, capstand (se KAPSTAN)]
i sht sjöt. o. skeppsb. gångspel (se d. o. 1); särsk.: mindre, vanl. flyttbart gångspel med endast två vinkelrätt mot varandra gående bommar, vilket i sht användes på skeppsvarv o. d. för mindre fartygs kullvindning (vid kölhalning), upphalning på slip m. m. l. för bryggors öppnande o. d.; jfr KAPSTAN. BoupptSthm 17/3 1673. Broar på Skeppshvarf, uppå hvilka äro machiner at vinda med, eller Kappståndare. Fischerström 3: 190 (1783). Smith (1916).
Ssg: KAPSTÅNDAR- l. KAPSTÅNDARE-BOM. i sht sjöt. o. skeppsb. bom som användes för att driva en kapståndare rundt. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 185 (1796).

 

Spalt K 497 band 13, 1935

Webbansvarig