Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPUTT kaput4 l. (numera bl. i bet. I 1, II 1, men där numera alltid) KAPOTT kapot4, sbst.2, r. l. m. l. adj. l. adv.; ss. sbst. (i bet. I 1) best. -en; pl. -er; ss. adj. nästan bl. oböjl. o. predikativt.
Ordformer
(capot, i bet. I 1, II 1 1739—1849. kapott (cap-), i bet. I 1, II 1 1805—1913, i bet. II 2 1805—1850. kappart, i bet. II 2 1670. kaput (cap-), i bet. I 1, 2 1656—1734, i bet. II 2 1714—1918. kaputt, i bet. I 2 1848, i bet. II 2 1826 osv.)
Etymologi
[liksom d. kaput, adj., holl. kapot, adj., t. kaputt, adj., eng. capot, sbst. (i bet. I), av fr. capot, sbst. o. adj., av ovisst urspr., möjl. (med utgångspunkt i fr. faire capot (jfr KAPOTTERA), prov. faire cabot, kantra, eg.: ställa på huvudet) till prov. cap, huvud (se KAP, sbst.1), l. till nordfr. dial. capoter, motsvarande fr. chapoter, kastrera, ombildn. av chaponner, göra till kapun, till chapon (se KAPUN)]
I. sbst.
1) spelt. i pikéspel: det förhållande att den ene av de båda spelarna icke erhåller ngt enda stick (o. motståndaren alltså tar hem alla tolv sticken); förr äv. om motsv. förhållande i vissa andra kortspel. Göra kapott. Serenius (1734; under capot). Hon märkte, då hon upptog sina kort, att det feltes henne spader ess, för att göra kapott. JournLTh. 1811, s. 458. HbiblSällsk. 1: 205 (1838; i jass). Lindskog Spelb. 56 (1847).
2) bildl.
a) (†) i uttr. spela kaputt med ngn, göra slut på (ngn), i grund besegra (ngn). Man (hoppas) medh Gudz hielp, at snart skal wara medh them (dvs. med ryssarna) caput spelat. NAv. 18/9 1656, nr 2, Bil. 2, s. 4.
b) (enst., †) i utrop, med bestämning inledd av prep. med: undergång, fördärv (åt ngn). Kaputt med alla adelsmän och lorder, / Men frid med dem som gå i becksömsskor. Hagberg Shaksp. 4: 353 (1848).
II. adj.
1) spelt. om pikéspelare: som (i ett spel) icke fått något stick (o. vars motspelare alltså fått alla sticken). Göra ngn kapott. Vara l. bliva kapott. Mont-Louis FrSpr. 158 (1739). Kapott (capot) betyder att bli ”slam” eller ej få något stick. SmåSpelb. 8: 6 (1913).
2) (vard.) bildl.; om person: som i ngt avs. är alldeles tillintetgjord l. utschasad l. ”nere” l. förlorad, som förlorat allt, som det är ute l. förbi med; slut, förbi, fördärvad; stundom: bankrutt; stundom: död; om sak: alldeles förstörd l. uppsliten l. söndrig, trasig o. d. Vara l. bliva kaputt, om person l. sak. Gå kaputt, om sak: gå om styr, gå om intet. Det gick kaputt för honom. JLindestolpe (1714) hos Isogæus Segersk. XXXVI. Horwitz’ska trasmagasinet vid Drottninggatan lärer vara kaputt. FVScholander (1878) i Jolin 230. Nu är undantagsmannen i Svartnäs kaputt; är väl arsenik som vanligt. Strindberg Skärk. 80 (1888). Deras skojaraffärer få gärna för mig gå kaputt. Högberg Frib. 352 (1910). Jag är kaputt, om jag inte får något att äta. Granlund Carlé Främl. 173 (1915). Min nya dräkt är kaputt. Bergman JoH 52 (1926). Då är det kaputt med oss. Östergren (1929). (†) Hon haffwer .. slagit en piga j Alzheda Sochn kappart. VDAkt. 1670, nr 29.
Avledn. (till II 2): KAPUTTA, v. [jfr holl. kapotten, eng. capot] (vard., föga br.) göra (ngn) ”kaputt”. Jag mördar dig, kaputtar dig, förvandlar ditt lif till död. Hagberg Shaksp. 6: 387 (1849). NNisse 1901, nr 30, s. 6.

 

Spalt K 508 band 13, 1935

Webbansvarig