Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARAVANSERAJ kar1avan1seraj4 l. -va1n-, r. l. m. (SedolärMercur. osv.) l. n. (Dalin (1852) osv.); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -er, stundom -s (AJourn. 1815, nr 260, s. 1, Zilliacus VandrÅr 2: 133 (1921)), ss. n. äv. =; äv. KARAVANSERI kar1a-van1seri4 l. -va1n-, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. -sera 1731—1796. -seraj (-rai) 1789 osv. -seri 1838—1912)
Etymologi
[jfr holl. karavansera, t. karavanseraj, eng. caravanserai, caravansary, ä. fr. caravanséra(i), fr. caravansérail; ytterst av pers. kārvānsarāī l. -sarā, av kārvān (se KARAVAN) o. sarāī l. sarā, palats, hus, värdshus (se SERALJ)]
härbärge avsett i sht för karavaner; i sht i fråga om österländska förh. SedolärMercur. 3: nr 11, s. 6 (1731). Uti Caravanserais ligga de resande och hafva sina hästar framför sig. AJourn. 1815, nr 260, s. 1. Snoilsky 2: 197 (1881). Nyström NKina 2: 116 (1914). — särsk. [jfr motsv. anv. i sht i eng.] (i sht ringaktande l. skämtsamt) bildl. l. oeg., om (större) hotell l. värdshus. Unge Dal. 1: 41 (1829). Bremer NVerld. 1: 18 (1853). Amerikanska karavanserais för turister. Zilliacus VandrÅr 2: 133 (1921). SvD(A) 1929, nr 332, s. 12.

 

Spalt K 536 band 13, 1935

Webbansvarig