Publicerad 1935 Lämna synpunkter KARDEL, sbst.2, r. l. m.; pl. -er (Hiärne, Möller (1790)) l. -ar (Röding). Ordformer (cardel 1706. kardeel 1790—1796) Etymologi [jfr ä. d. kardel, kvartel, d. kordel, kvardel, nt. kardel, quardel, quartel, holl. kardeel, kwarteel, t. kardel, quartel, fat för tran; jfr nor. dial. kvartel, nyisl. kvartil, fjärdedels aln; av mlat. quartale (se KVARTAL)] (†) större fat till förvaring av valtran l. valspäck. Hiärne 2Anl. 143 (1706). Röding 2: 319 (1796). Spalt K 554 band 13, 1935 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se