Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARDINAL, sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Rydqvist SSL 2: 581 (1860: kardinalen, pl. best.)) l. -alier (Almqvist GrSpr. 76 (1837)).
Etymologi
[av nylat. cardinalia, pl., grundtal, kardinaltal, n. pl. av lat. cardinalis (se KARDINAL, adj.2); jfr lat. numerus cardinalis, grundtal]
(†) grundtal, kardinaltal. Almqvist GrSpr. 76 (1837). Rydqvist SSL 2: 581 (1860).
Avledn.: KARDINAL, adj.1; adv. -t. (†) som har egenskapen av grundtal, grundtals-; ss. adv.: ss. grundtal. Det kardinala begreppet. Rydqvist SSL 2: 515 (1860). Det ena (talet) kan stå kardinalt, det andra ordinalt. Därs. 580.

 

Spalt K 558 band 13, 1935

Webbansvarig