Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARESS karäs4, r. (m. Nordforss (1805), WoJ (1891); f. Dalin (1852), Björkman (1889)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. -ess 1801 osv. -esse c. 1700—1729. -esser, pl. 1653 osv.)
Etymologi
[jfr d. karesse, t. karesse, eng. caress; av fr. caresse, av it. carezza, av mlat. caritia, avledn. av lat. carus (se KÄR)]
1) (numera mindre br.) smekning, ömhetsbetygelse; nästan bl. i pl.; jfr KARESSERA 1. OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 77. Dahlberg Lefn. 22 (c. 1755; uppl. 1911). Älskandes vanliga karesser. Blanche Bild. 2: 11 (1864). DN(A) 1931, nr 262, s. 12.
2) (†) hedersbevisning; ynnestbevis; i sht i pl.; jfr KARESSERA 2. Ekeblad Bref 1: 239 (1653). Viziren .. begaff sigh .. tijt (dvs. till Adrianopel) .. och vndfick aff Keysaren store Caresser och ähra. Rålamb Resa 66 (1658, 1679). (Dueller uppstå ofta) för en Caresse skull: at then ene warit bättre liden hos någon; än then andre. Isogæus Segersk. 781 (c. 1700); möjl. till 1.

 

Spalt K 565 band 13, 1935

Webbansvarig