Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARET kare4t, äv. KARETT karät4, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)) ((†) n. RARP 3: 212 (1642)); best. -en; pl. -er; förr äv. KARETTA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(karet (careet, charet) 1652 osv. karett (car-) 1640—1725 (: Carett-Makare), 1929. caretta 1633 (: carettor, pl.)—c. 1640. carette 1680. karre(e)t (carr-) 1636—1915. carrette 1709)
Etymologi
[jfr d. karet; av t. karrete, av it. carretta, liten kärra, diminutivbildning till lat. carrus, trossvagn. — Jfr CHAR, KAROSS, KARRIOL, KÄRRA]
1) (förr) stor, helt sluten (gala)vagn dragen av två l. flera hästar. RP 3: 81 (1633). Med sin vagn och kiärra kommer .. (bonden) väll fram (på vägarna), der een careet måtte stå tillbakas. RARP 11: 215 (1672). MeddNordM 1897, s. 73 (1824). VästmFmÅ 16: 136 (1926). — jfr FÖNSTER-KARET.
2) (vard., skämts.) benämning på åkdon överhuvud; numera i sht om gammalmodigt l. klumpigt l. otympligt l. dåligt sådant. Weste (1807; angivet ss. skämts.). En gammaldags karét (kom) in genom Horns tull. Wetterbergh Sign. 207 (1843); möjl. till 1. Packad är denna karéten. MCramær (c. 1845) hos Schöldström Skämt. 99 (om en omnibus). Östergren (1929). — jfr BONDFAMILJE-, PINN-, PRÄST-KARET.
Ssgr (i allm. till 1; i fråga om ä. förh.): A: (1, 2) KARET-, äv. KARETT-HJUL. (karet- 1752 osv. karete- 1672) BoupptSthm 1672, s. 1117 a, Bil. Östergren (1929). —
-HUS. (†) vagnsskjul. BoupptSthm 25/1 1673. —
-KORG. (karet- 1672. karete- 1686. karets- 1672) jfr VAGNS-KORG. BoupptSthm 31/12 1672. Därs. 3/7 1686. —
-MAKARE. jfr VAGN-MAKARE. VDAkt. 1725, nr 351. Meurman (1846). —
-SELE. Bouppt Sthm 5/2 1677. BoupptVäxjö 1797.
B (†): KARETE-HJUL, se A. —
-KOFFERT. större koffert avsedd att fastspännas vid en karet. BoupptVäxjö 1739. —
-KORG, se A. —
-VAGN. = KARET 1. BoupptSthm 3/7 1686.
C (†): KARETS-KORG, se A.

 

Spalt K 565 band 13, 1935

Webbansvarig