Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARIBEL kari4bel, m.; best. -n; pl. -blar040 (Almqvist TreFr. 3: 122 (1843), Östergren (1929)), äv. -bler (WoJ (1891), Cannelin (1921)).
Ordformer
(kar- 1838 osv. karr- 1848—1920)
Etymologi
[ytterst av ä. span. caribal, sidoform till span. canibal (se KANNIBAL)]
(i vissa trakter, starkt vard.)
1) slyngel, gynnare, kanalje. För den här sakramenskade karibelns skull. Almqvist Skälln. 70 (1838). Jädran, anfrätta, din karibel. Molin ÅdalP 121 (c. 1895). GLindqvist hos Essén Prill. 171 (1920). SvD(B) 1935, nr 132, s. 7.
2) i oeg. anv. av 1: person som i ngt avseende överträffar andra, baddare. Hedberg Blom. 79 (1862).

 

Spalt K 569 band 13, 1935

Webbansvarig