Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARLED ka3r~le2d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Västergötl., Östergötl.) karle, kale; möjl. av sv. dial. kalv, vad, o. LED (se Ålander KonsÖstergFolkm. 200 (1932))]
veter. o. landt. benämning på bakre delen av den s. k. kotan i hästens fot (dvs. det parti som ligger mellan kotleden o. hovkronan); stundom om kotleden. IErici Colerus 2: 314 (c. 1645). Florman HästKänned. 97 (1794). Fotens (på hästen) bakre yta mellan kotled och ballar är något buktig framåt. Denna del har blifvit kallad karleden, ehuru den naturligtvis ej är att jämföra med en verklig led. Bergman Hofbesl. 14 (1905). LmUppslB (1923).
Ssgr (veter. o. landt.): KARLEDS-VINKEL. (†) hos häst: vinkel som bildas av kotleden. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 50 (1836). —
-ÅDER. (†) hos häst, om viss åder i karleden. IErici Colerus 2: 258 (c. 1645).

 

Spalt K 589 band 13, 1935

Webbansvarig