Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARNEVAL kar1neva4l, äv. 302, i sht förr äv. KARNAVAL kar1nava4l, äv. 302, r. (l. m. l. f.) (Dahlberg Dagb. 62 (c. 1660; uppl. 1912) osv.) ((†) n. Scherping Cober 2: 438 (1737), Levertin Leg. 107 (1891; möjl. felaktigt; se SoS 1911, s. 261)); best. -en, äv. -n (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. karna- (carna-) c. 1660—1929. karne- (carne-) 1687 osv. -val c. 1660 osv. -vall 1690—1710, 1780 (: Carnavalls lustbarheterna))
Etymologi
[jfr dan. o. t. karneval, fr. carnaval; av it. carnevale, av ovisst urspr., möjl. av mlat. carnelevale, eg. ’avlägsnande av kött’, bildat av lat. caro (gen. carnis), kött, o. en avledn. av lat. levare, borttaga; ordet syftar enl. denna tolkning därpå att inom katolska kyrkan förtärande av kött är förbjudet från o. med fastans ingång. Det it. ordet har äv. tolkats dels ss. en skämtsam ssg av it. carne, kött, o. vale, farväl, dels ss. en ombildning av lat. carrus navalis, ”skeppsvagn” (med syftning på att en båt på hjul ofta brukat framföras i karnevalståg), av carrus, vagn (se KÄRRA), o. navalis, avledn. av navis, skepp (jfr NAVIGERA)]
1) eg., i fråga om förh. i romersk-katolska länder, i sht i s. Europa, om tiden före fastan, urspr. räknad mellan trettonde dag jul o. askonsdagen (se ASKONSDAG 1), sedermera inskränkt till ett mindre antal dagar före askonsdagen, vilken tid firas med stora festligheter o. skämtsamma upptåg, särsk. med pompösa tåg genom gatorna av maskerade l. kostymerade personer jämte grant utstyrda vagnar m. m.; äv. om under denna tid förekommande festlighet l. upptåg, särsk. om under dylik festlighet anordnat tåg genom gatorna av maskerade l. kostymerade personer m. m.; äv., i utvidgad anv., om festlighet l. upptåg o. d. som mer l. mindre liknar dem som förekomma under karnevalen i de katolska länderna. Den widhberömbde carnavaln (i Venedig). Dahlberg Dagb. 62 (c. 1660; uppl. 1912). Humbla Landcr. 456 (1740). Carnevalen (i Wien), det vill säga Dans-tiden, tog sin början Trettondedag Jul, och räcker till Fet-tisdagen. SvTMusF 1923, s. 111 (1798). Bergstrand Tid. 119 (1851). Hurraropen ljödo endast här och hvar på gatorna, der ett slags karnaval egde rum. Carlén Skuggsp. 2: 13 (1865). LdVBl. 1867, nr 55, s. 1 (om studentkarneval i Lund). Wirsén Fur. 240 (1896). — jfr BLOMSTER-, MAJ-, NYÅRS-, STUDENT-KARNEVAL. — särsk. (†) ss. tidsbestämning, om fastlagsveckan. Vinteren (blir) kall, ved Carneval. Tammelin Alm. 1724, s. 7.
2) i bildl. anv. av 1. Hof är en Himmel, thesto vissare är blixt och dunderslag … En lustig Carneval, hvar på en förtretelig långfasta plägar följa. Scherping Cober 2: 209 (1737). Det (dvs. tillståndet i Polen) var en karneval i själfsvåld rent på tok, / och stora fastan följde med träldomens ok. Jensen Mickiewicz 17 (1898). — särsk. konkret, om samlingen av personer som uppträda i en ”karneval”. Levertin Leg. 107 (1891). Här (dvs. i Bagdad) möter man denna brokiga karneval av representanter för olika raser. Hedin Bagdad 315 (1917).
Ssgr (till 1): A (mindre br.): KARNEVAL-ARTAD, -SKÄMT, -UPPTÅG, se B.
B: KARNEVALS-ARTAD, p. adj. (karneval- 1911—1929. karnevals- 1920 osv.) Klinckowström BlVulk. 1: 13 (1911). SvD 5/12 1920, Söndagsbil. s. 1. —
-DAG. (karneval- 1929. karnevals- 1820 osv.) Vårt fäderneslands Carnevalsdag den 1 Maj. SvLitTidn. 1820, sp. 478. Heidenstam Vallf. 209 (1888). —
-DRÄKT. —
-HUMÖR. Ur den glada, hejdlöst uppsluppna karnevalstiden ingår man i den allvarliga, trista fastan .., men karnevalshumöret tar ut sin rätt in i det sista. Nilsson FolklFest. 98 (1915). —
-LUSTBARHET. (†) under karnevalstiden anordnad förlustelse. Hasselquist Resa 27 (1750). PoetK 1815, 2: 3. —
-MASK; pl. -er. Thomander 2: 6 (1829; i bild). Hillman SpNov. 11 (1896). —
-NÖJE. Bremer GVerld. 2: 184 (1860). —
-SKÄMT. (karneval- 1865. karnevals- 1880 osv.) AB 1865, nr 31, s. 1. HågkLivsintr. 6: 264 (1925). —
-STÄMNING. SmålP 1890, nr 57, s. 3. Det .. (kom) en verklig fläkt av karnevalsstämning över marknadslivet. SvD(A) 1933, nr 136, s. 8. —
-TID(EN). Swedenborg Res. 75 (1736). Odhner G3 2: 287 (1896). —
-TÅG. —
-UPPTÅG~02 l. ~20. (karneval- 1843. karnevals- 1850 osv.) Palmblad Fornk. 1: 290 (1843). Söderhjelm ItRenäss. 237 (1909). —
-YRA, r. l. f. Johanson Oskuld 48 (1901).

 

Spalt K 600 band 13, 1935

Webbansvarig