Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAROLINA kar1ωli3na2, äv. ka1r-, l. -ol- l. -ål-, l. 1040, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-)
Etymologi
[av ovisst urspr., möjl. identiskt med kvinnonamnet KAROLINA]
(förr) dryck bestående av vin o. socker jämte pomerans l. citron. Hammarsköld VSkr. 248 (1805). Ett par bålar Carolina. Atterbom Bref 117 (1824). Ärke-Bischof eller hvit Carolina. SvKock. 175 (1837). SPF 1859, s. 340. Klint (1906).
Ssgr (förr): KAROLINA-BÅL, r. l. m. jfr BÅL, sbst.2 1 slutet. WoJ (1891). Sylwan SvLit. 383 (1903; i fråga om förh. på 1840-talet). —
-DRYCK. = KAROLINA, sbst.1 Carolina-drycken. Hammarsköld VSkr. 248 (1805; titel på poem).

 

Spalt K 604 band 13, 1935

Webbansvarig