Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAROTT karot4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. karott (car-) 1771 osv. carotte 1851—1854)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karotte; av fr. carotte (se KAROTT, sbst.1). Ordet är sannol. eg. en bildl. anv. av KAROTT, sbst.1, med tanke på tobaksrullens likhet med en morot. — Jfr KAROTT, sbst.1, 3]
1) (förr) hårdt hoppressad, trubbigt spolformig rulle av såsade tobaksblad, vilken efter längre lagring under samtidig jäsning maldes till finare snus; äv. ss. ämnesnamn; jfr PUPPA. DA 1808, nr 43, Bih. s. 2. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. 6 e, s. 27. (Vissa svamparter) synas .. spela en roll vid den jäsning, som försiggår vid snusfabrikationen i de s. k. karotterna. 2NF 18: 1268 (1913).
2) [sannol. elliptiskt för KAROTT-SNUS] (†) karottsnus (se nedan under ssgr). Rifven och orifven Carott. DA 1771, nr 146, s. 8; jfr 1. Götheborgs och Holländsk Karott i Fjerdingar. Därs. 1824, nr 231, s. 3. Dalin (1851). Berndtson (1880).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna under KAROTT, sbst.1, 3): KAROTT-GODS. (förr) tobak som lämpar sig för tillvärkning av ”karotter”. Almström Handelsv. 265 (1845). —
-SNUS. (förr) gm malning av ”karotter” framställt finare snus; jfr KAROTT, sbst.2 2. VexiöBl. 1825, nr 6, s. 8. Knorring Skizz. II. 1: 269 (1845).
Avledn.: KAROTTERA, v. -ing. [jfr t. karottieren] (förr) till 1: hoppressa (tobak) i ”karotter”. UB 5: 125 (1873). WoJ (1891). 2NF 26: 141 (1917).

 

Spalt K 607 band 13, 1935

Webbansvarig