Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAROTT karot4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. karot 1749 (: karotrot), 1890, 1892 (: karotrötter). karott (car-) 1736 (: Carotter, pl.), 1804 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karotte, eng. carrot; av fr. carotte, av lat. carota, av gr. καρωτόν, morot. — Jfr KAROTIN, KAROTT, sbst.2, 3]
(i fackspr.) om vissa varieteter av växten Daucus carota Lin., morot, vilka utmärka sig gm korta rötter med trubbig rotspets; rot av dylik växt. The Hållenska Carotter är nästan lika morötter, vndantagandes, at the äro blodröda. Broocman Hush. 4: 40 (1736). Till odling på drifbänk användes .. (bl. a.) de s. k. karotterna. HbTrädg. 2: 72 (1872). Hellström NorrlJordbr. 443 (1917).
Ssgr (i fackspr.; jfr ssgrna under KAROTT, sbst.2, 3): KAROTT-MOROT~20 l. ~02. = KAROTT, sbst.1 MosskT 1887, s. 184. 2NF 18: 1137 (1913). —
-ROT. (numera knappast br.) = -MOROT. Lind 1: 993 (1749). SDS 1892, nr 541, s. 4.

 

Spalt K 607 band 13, 1935

Webbansvarig