Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KART ka4rt, sbst.1, r. l. m. (Axehielm (c. 1630) osv.), ngn gg äv. (i bet. 2) n. (Snellman Gift. 2—3: 52 (1842), Östergren (1929; angivet ss. sällsynt)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 2) -ar, ss. n. = ((†) -er Broman Glys. 3: 449 (c. 1730)); äv. (enst., †) KARTA, sbst.1, f.
Ordformer
(kart c. 1613 (: Kartnäglar), c. 1630 osv. kort 1628 (: Kortnägle). kårt 1732—1870 (: Kårt Björk). karta Spegel GW 172 (1685; rimmande med svarta))
Etymologi
[jfr fsv. byrkekart (oblik kasus), grov o. hård björknäver, ekekarter, ekbark, sv. dial. kart, den grova l. yttre barkytan på näver av gamla björkar, liten sten, liten hård knöl m. m., kåtbjörk (med bortfallet r), björk med tjock bark (Smål.), d. kart, (första ansats till) kart, nor. kart, kort, grov bark, ojämnhet, knöl, kart, isl. kǫrtr (personbinamn), nyisl. karta, litet föremål, ojämnhet, bladknopp, ostfris. kret, hopskrumpen frukt; av ovisst ursprung. — Jfr KARRA]
1) om ngt som är skrovligt l. ojämnt.
a) (†) grov, ojämn, skrovlig bark; i sht om den yttre barken av björk o. tall. Linné Skr. 5: 129 (1732; om tallbark använd vid brödbakning). Den gröfre (björkbarken) eller Karten brukas til Läderberedning. Rothof 32 (1762). Därs. 543. Fischerström 2: 20 (1780).
b) i ssgn KARTNAGEL.
2) omogen frukt (se d. o. 2); ofta (i sht numera) koll. o. ss. ämnesnamn. Axehielm (c. 1630). Rålamb 14: 20 (1690; i fråga om meloner). Kartarne (på enbuskarna) .. gåfvo .. så starkt bränvin, som mogna Enebär. Linné Gothl. 248 (1745). JGOxenstierna 2: 230 (1775, 1806). Äppelträdet stod där och bar några kart. Hedberg NBerSkizz. 55 (1892). — jfr FRUKT-, KRUSBÄRS-, PÄRON-, SUR-, ÄPPLEKART m. fl. — särsk.
a) [jfr uttr. sätta frukt (se FRUKT, sbst.1 3)] (†) i uttr. sätta kart, om fruktträd, bärbuske o. d.: sätta frukt. Ödmann StrFörs. 1: 122 (1799). Retzius FlVirg. 168 (1809).
b) [jfr uttr. stå i blom (se BLOM 3 c)] (tillf.) i uttr. stå i kart, om frukt: vara kart, vara omogen; äv. bildl. CAEhrensvärd Brev 1: 15 (1780). Steffen BrittStröft. 35 (1895; bildl.).
c) mer l. mindre bildl. (jfr b); särsk. för att beteckna ngt omoget l. ngt som gm sin beskhet l. syrlighet påminner om kart. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 21 (1738). Vår generation är brådmogna kartar på mensklighetens murkna träd. Törneros Bref 2: 41 (c. 1825). Topelius Vint. I. 1: 173 (1863, 1880).
3) (förr, i fackspr.) vid sortering av krut, benämning på det grövsta krutet, som stannade i översta sållet (o. som ånyo fick genomgå korningskvarnen). Jochnick Handgev. 59 (1854).
Ssgr: (jfr 1 a) KART-BARK. [jfr sv. dial. kartbark] (†) = KART 1 a. Gamla Trän .. böra .. renhållas ifrån kart-bark, mossa (osv.). Lundberg Träg. 80 (1754). Lundström Trädg. 1: 158 (1831). —
(2) -BILDNING. trädg. fruktsättning. Trädgårdsmästare, som .. förutsagt fruktträdens mer eller mindre rika .. kartbildning för följande vår. Fries BotUtfl. 2: 222 (1848, 1852). Eneroth Pom. 1: 176 (1864). —
(1 a) -BJÖRK. [fsv. kortbyrk (Schlegel Bergqvara 92 (c. 1490)), sv. dial. kartbjörk, kåtbjörk (med bortfallet r), björk med tjock bark] (†) trädet Betula verrucosa Ehrh., masurbjörk, som på nedre delen av stammen är betäckt med grov bark; äv. allmännare, om gammal björk av vilken nävern blivit flådd, varefter barken blivit skrovlig. Linné Fl. nr 776 (1745). Lilja SkånFl. 681 (1870). Fries Ordb. 9 (c. 1870). —
(1) -MÖRT. [benämningen sannol. urspr. föranledd av det förhållande att mörten vid lektiden är betäckt med skrovliga, vårtliknande bildningar på huvud o. fjäll] (bygdemålsfärgat) fullvuxen mört; jfr GRYT-MÖRT. SkandFisk. 73 (1838). —
-NAGEL, se d. o. —
(1 a) -NÄVER. [sv. dial. kartnäver] (i fackspr.) grov näver, som växer på förut avbarkad björk. Skogvakt. 1890, s. 22.
Avledn.: KARTA, v., l. (i bet. 2) KARTAS, v. dep.
1) (†) till 1 a; i pass., om trädstam: beklädas med skrovlig bark; anträffat bl. i bild. Lohman Vitt. 384 (c. 1735).
2) (numera bl. tillf.) till 2; dep., om fruktämne: utvecklas till kart; äv. bildl. Rålamb 14: 20 (1690). Strindberg Dikt. 166 (1883; bildl.). —
KARTIG, adj.1
1) (†) till 1 a; om björkbark: ojämn, skrovlig. BotN 1844, s. 168.
2) till 2; om frukt: omogen; som liknar l. påminner om kart; äv. bildl. Schenberg (1739). HbTrädg. 1: 17 (1872). Karl .. / .. får sitt äpple, surt och kartigt. Tavaststjerna NVers 171 (1885). Här skrivas långa artiklar .. om de kartigaste funderingar. SvD(A) 1931, nr 268, s. 10.

 

Spalt K 621 band 13, 1935

Webbansvarig