Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KASSETT kasät4, r. l. f. l. m. (m. UB 4: 600 (1873)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. cas(s)ette 1758—1796. kas(s)ett (ca-) 1814 osv. kas- (s)etten (ca-), sg. best. 1712 osv.)
Etymologi
[liksom d. kasset(te), t. kassette o. eng. cassette, av fr. cassette, av it. cassetta, dimin. till cassa, kista (se KASSA, sbst.1)]
1) (numera knappast br.) skrin, schatull; förr särsk. om skrin för förvaring av smycken l. pängar o. d. ÖB 32 (1712). At Preusiske .. Residentens (i Danzig) Betjenter .. (ha) upbrutit Ryttmästarens Cassette och därutur tagit 350 Ducater. PT 1758, nr 62, s. 3. JGOxenstierna 5: 421 (1814). Ekbohrn (1904). — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: pänningförråd, kassa. Utom sin lön på stat, hade Sparren haft lön af drotningens casette. GJEhrensvärd Dagb. 1: 363 (1779). MoB 9: 58 (1796).
2) (i fackspr.) benämning på olika slags (i allm. mindre) lådor l. skrin o. d., använda för ngt tekniskt ändamål o. d. När afsändaren, som var uppställd i ena änden af salen, sattes i verksamhet, ringde en klocka i en kassett i andra änden af salen. TT 1897, M. s. 36 (i fråga om telegrafering utan tråd). — särsk.
a) ett slags behållare av eldfast lera för insättning av lervaror m. m. som skola brännas (se BRÄNNA, v. I 3); jfr KASSETTEL. (Då s. k. kritpipor tillvärkas o. skola brännas) insättas piporna i en casett af chamotte. TT 1871, s. 298. SvSlöjdFT 1916, s. 39.
b) fotogr. (mer l. mindre lådliknande) ljustät behållare, vari fotografiskt negativmaterial lägges för att sedan införas i kameran. UB 4: 600 (1873). SFS 1919, s. 499. — jfr PLANFILMS-, PLÅT-, RULL-KASSETT m. fl.
3) byggn. kvadratiskt, rektangulärt l. polygont fält som bildar en fördjupning i ett platt l. välvt tak (kassettak). Taket (i unionssalen på Kalmar slott är) ornerat med Cassetter i Couleurer. Palmstedt Resedagb. 13 (1778). Otaliga massor av glödlampor strålade från takets kassetter. Marcus Kellermann Tunn. 2 (1914). Munthe IslamK 94 (1929).
4) teat. av en nedfällbar lucka (kassettlucka) täckt smal, långsträckt öppning i ”gata” å scengolv; äv. med inbegrepp av kassettluckan o. kassettmaskineriet (se d. o.).
Ssgr: (3) KASSETT-BOTTEN. byggn. yta som bildar botten av en kassett. SvSlöjdFT 1911, s. 81. Hahr NordeurRenässArkit. 101 (1927). —
(2 b) -LOCK, n. fotogr. lock å kassett. Kassettlocket inskjutes och kassetten borttages. Malmberg David 4 (1910). —
-LUCKA.
1) fotogr. till 2 b: kassettlock. Nyblæus Fotogr. 201 (1874). PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 13.
2) teat. till 4: av ett flertal olika, var för sig nedfällbara delar bestående lucka som täcker kassett å scengolv. Kassettluckan i första, andra (osv.) gatan. 2NF 28: 598 (1918). —
(4) -MASKINERI. teat. under scengolvet befintligt maskineri för upphissande l. nedsänkande av olika dekorationer (se d. o. 2) gm golvets kassetter. TT 1899, Allm. s. 262. —
(3) -TAK. byggn. tak försett med kassetter; kassetterat tak. Björkman (1889). SvSlöjdFT 1911, s. 78. SvKulturb. 7—8: 321 (1931).
Avledn.: KASSETTERA, v., -ing. [jfr t. kassettieren] byggn. till 3: förse (ett tak l. valv) med kassetter; äv.: anordna (ett fält i ett tak) ss. en kassett. Dalin (1871). Hvalfvet (i Titusbågen i Rom är prydt) med rosetter i kassetterade fält. Upmark Lübke 199 (1872). Kasetteradt tak. TT 1879, s. 80. Hahr NordeurRenässArkit. 28 (1927).

 

Spalt K 693 band 13, 1935

Webbansvarig