Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATOLIK kat1ωli4k, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cat(h)- l. kath-)
Etymologi
[jfr d. katolik, t. katholik, eng. catholic, fr. catholique; av senlat. catholicus, substantivering av lat. catholicus, adj. (se KATOLSK)]
anhängare av den katolska läran; medlem av den katolska kyrkan; utan närmare bestämning vanl. i fråga om den romersk-katolska läran resp. kyrkan; jfr PAPIST. The Catholikers egensinniga mening är, at (osv.). Swedberg Schibb. 88 (1716). (Drottning Kristina) dog i Rom som Catholik år 1689. Regnér Begr. 173 (1793). De gamla katolikerna dyrkade olyckan, modet, sjelfförsakelsen. Strindberg NRik. 120 (1882). Katolikernas (i England) emancipationsakt. 2NF 7: 466 (1907). — jfr GAMMAL-, KRYPTO-KATOLIK.
Ssg: KATOLIK-DAG. (i fråga om utländska, i sht tyska förh.) GHT 1895, nr 201 A, s. 1. Katolikdagar .., möten af katoliker för öfverläggning i religiösa, vetenskapliga och sociala frågor (m. m.). 2NF (1910).

 

Spalt K 810 band 13, 1935

Webbansvarig