kavent | SAOB

Publicerad 1935

KAVENT, m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(äv. skrivet cav-)

Etymologi

[av t. kavent, av lat. cavens (gen. -entis), p. pr. av cavere (se KAVERA, v.1)]

(†) borgensman, löftesman; jfr KAUTIONIST. SC 2: 400 (1822). Tegnér (WB) 7: 310 (1832). Wrangel StudMLd 114 (i handl. fr. c. 1855). Jungberg (1873; med hänv. till borgensman).

Spalt K 860 band 13, 1935

Webbansvarig