Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KEMIKER ɟe4miker, stundom302, m.||ig.; best. -n; pl. =; förr äv. KEMIKUS, m.
Ordformer
(chemicus (kem-) 1727—1815. chymicus 1675—1748. kemiker 1883 osv.)
Etymologi
[liksom d. kemiker av t. chemiker resp. nylat. (o. t.) chemicus resp. chymicus, sbst., av nylat. chemicus resp. chymicus, adj., till mlat. chimia (se KEMI)]
kemist; i sht om vetenskapligt arbetande kemist. Kempe Graanen 38 (1675). Chemicus Wolff bor vid Rörstrand. Bæckström Rörstr. 17 (cit. fr. 1727). TT 1883, s. 177. LVetA IV. 4: 71 (1909). Östergren (1930; angivet ss. mindre vanl. än kemist).

 

Spalt K 899 band 14, 1935

Webbansvarig