Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KEMIST ɟemis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(chemist 1753—1845. chijmister, pl. 1663. chimist 1674. chimiste 1822. chymist 1689—1810. kemist c. 1750 osv.)
Etymologi
[jfr d. kemist (äv. kymist), t. chemist (ä. t. chymist), eng. chemist (chymist), fr. chimiste; ytterst av nylat. chimista (chymista), bildat till mlat. chimia (se KEMI) l. förkortning av nylat. alchimista (alchymista) (jfr ALKEMIST)]
person som är fackman i kemi l. sysselsätter sig med studiet av kemien; äv.: vid industriellt värk, institution o. d. anställd person som utför praktiskt l. teoretiskt arbete som faller inom kemiens område. Hjelt Medicinalv. 1: 11 (i handl. fr. 1663). VetAH 1765, s. 161. Sverges störste kemist är .. Karl Vilhelm Scheele. Flodström SvFolk 356 (1918). Jag hade anställning som kemist. Hallström Händ. 28 (1927). — jfr AGRIKULTUR-, BÄRGS-, HANDELS-, KOLLOID-, LANDTBRUKS-, RÄTTS-, STADS-KEMIST m. fl.
Ssgr: KEMIST-FÖRENING. —
-INGENJÖR. (i Finl.) titel för viss teknisk tjänsteman med kemisk fackutbildning. FinlStatskal. 1924, s. 233. —
-KONGRESS. —
-SAMFUND~02 l. ~20. Kemistsamfundet i Stockholm (med detta namn fr. 1885).

 

Spalt K 901 band 14, 1935

Webbansvarig