Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KILO ɟi4lω, äv. ki4-, stundom -o l. -å, n.; best. -t; pl. = (Sundén (1886) osv.), ngn gg -n (Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form)) ((†) -s Samtiden 1873, s. 55); pl. best. -na (LoW (1911) osv.).
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. kilo]
elliptiskt för: kilogram. Åstrand (1855). FörhLäkS 1870, s. 5. Ett kilo drufvor. Waldenström Österl. 42 (1895). En 5 kilos fisk. TurÅ 1897, s. 289. Ett kvarts kilo kaffe. Wägner Norrt. 123 (1908). DN(A) 1932, nr 324, s. 11. — jfr HALV-, KVARTS-KILO.
Ssgr (jfr KILO- ssgr): KILO-BESMAN. (numera föga br.) besman inrättad efter metersystemet. BoupptVäxjö 1893. Östergren (1930).
-FISK. (i fiskarspr.) fisk som väger omkring ett kilo. Hammarström Sportfiske 205 (1925).
-KALORI. fys. kilogramkalori. FörslElektrOrdl. (1931).
-PRIS, n. (i fackspr.) kilogrampris. KemT 1908, s. 50.
-VIKT. särsk.: viktlod som väger ett kilo. —
-VIS, adv. efter kilo; i mängder av omkring ett kilo l. ända upp till ett kilos vikt. Fiskyngel säljes här (dvs. på fisktorget i Messina) kilovis. Retzius Sicil. 46 (1892). Tung lerjord, som klibbade vid fötterna kilovis. Cederschiöld Kerg. 106 (1917).

 

Spalt K 936 band 14, 1935

Webbansvarig