Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIMRÖK ɟim3~rø2k l. 4~1 (Weste har båda accentformerna), r. l. m.; best. -en.
ss. färgämne användt fint, svart pulver (sot) som avsatts i särskilda rökfång ur röken vid långsam förbränning av tjärved, tjära, harts, naftalin (stundom björklöv l. näver) o. d.; äv. oeg., om en i handeln förekommande efterbildning bestående av fint pulveriserade björkkol. TullbSthm 16/6 1569. BtÅboH I. 1: 123 (1631). Af (björk-)-löfven fås .. den finaste kinrök til svarta för Boktryckare och Målare. Trozelius Rosensten 69 (1752). Rothof 347 (1762). Den svarta färgen (som användes till trycksvärta) består sedan gammalt af en blandning af linoljefernissa och kimrök. 2UB 10: 228 (1907). Fatab. 1928, s. 113.
-FABRIK. (kimrök- 1899—1921. kimröks- 1763 osv.) SvSaml. 1: 8 (1763; efter handl. fr. 1756). AtlFinl. 24: 4 (1899). Östergren (1930). —
Spalt K 943 band 14, 1935