Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINDBEN ɟin3d~be2n, vard. äv. ɟin3~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(kind- 1526 osv. kinde- 1545—1737; se för övr. KIND, sbst.2)
Etymologi
[fsv. kinben (i bet. 1, 2); motsv. d. kinnben, nor. kinnbein, isl. kinnbein, kinnarbein, samtliga i bet. 1; jfr mnl. kinnebeen, mht. kinnebein, t. kinnbein, feng. cinbān, ä. eng. chinbone, samtliga i bet.: käkben; av KIND, sbst.2 (i bet. 1) o. BEN, sbst.1 (i bet. I 1)]
1) vart särskilt av de båda i ansiktets övre sidor ingående platta ben som förbinda pannbenet o. överkäksbenen med tinningbenen o. upptill stödja kinderna, okben. Tu .. / Kinbeen och tänder sönderslår. Rosenfeldt Vitt. 60 (c. 1690). Rosenstein Comp. 48 (1736). Kindbenen (ossa zygomatica) kännas hos oss under huden, näst bakom och under ögonen. Sundevall Zool. 15 (1858). Wulff 85År 294 (1929).
2) (numera bl. i vissa trakter, vard.) kind; stundom bl. om det parti av kinden som ligger omedelbart över kindknotorna. Är thet så någhon slår tigh wedh thet höghra kinbenet, så wendt honom och thet andra till. Mat. 5: 39 (NT 1526; gr.: σιαγόνα; Vulg.: maxillam; Luther: backen; Bib. 1917: kinden). Om fienden skal lära oss strijdha, så will wårdt kindbeen swijdha. OPetri Kr. 79 (c. 1540); jfr SvOrds. B 8 a (1604). Hunger giör tunna kindbeen. Grubb 480 (1665). Han kysser henne på kindbenet. Björn Carol. 25 (1794). Helga hade röda fläckar på kindbenen. Siwertz JoDr. 330 (1928). Östergren (1930; angivet ss. ofta förekommande i dagligt tal). jfr PIPARE-KINDBEN. — särsk. (†) oeg., om motsvarande parti på djurs huvud; jfr KIND, sbst.2 1 a. Man skal giffua Prestenom boghen och bådhen kindbenen (av offerdjuret). 5Mos. 18: 3 (Bib. 1541; gr.: τὰ σιαγόνια; Luther: beide backen; Bib. 1917: käkstyckena). Broocman Hush. 3: 13 (1736).
Ssgr: (2) KINDBENS-SKÄGG. (†) = KIND-SKÄGG 1. SP 1809, nr 53, s. 2. Knorring Skizz. I. 2: 4 (1841). —
(1) -UTSKOTT(ET). (knappast br.) anat. ok(bens)-utskott(et). Nilsson Fauna 1: 336 (1847).

 

Spalt K 953 band 14, 1935

Webbansvarig