Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPARE pi3pare2, sbst.1, i bet. 1—5 m. l. r., i bet. 6 r. l. m., i bet. 7 m.; best. -en, stundom -n; pl. =; förr äv. PIPER, sbst.2
Ordformer
(pipare (-ere) 1526 osv. piper 1523 (: pip[er])—1740. pijppare 1719. pippare 1555 (: Pipp(are)). pypare 1550 (: pypar[e]))
Etymologi
[fsv. pipare (i bet. 7), motsv. d. piber, isl. pípari, mlt. pīper, t. pfeifer, feng. pīpere (eng. piper); vbalsbst. till PIPA, v.1]
A. motsv. PIPA, v.1 1, 3.
1) zool. om fågel tillhörande ngt av släktena Eudromias Boie, Squatarola Cuv., Aegialitis Boie o. Charadrius Lin., vilkas arter ha ett gällt pipande läte; ofta ss. efterled i ssgr l. elliptiskt för dessa. Ström SvFogl. 53 (1839). Kolthoff DjurL 169 (1899; om strandpipare). Rosenberg OsKvism. 166 (1934). jfr FJÄLL-, KUST-, LJUNG-, RÄGN-, STRAND-PIPARE.
2) [sjöorren har ett starkt visslande läte] (starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) om sjöorre. Holmgren Fogl. 1115 (1871; fr. Kalmar län). Rosenius SvFågl. 5: 27 (1936).
3) (†) zool. skinnbagge av fam. Cicadidæ, sångstrit; äv. som förled i ssgn PIPARE-MYGGA. Linné MusReg. 84 (1754).
4) [jfr KNORR-HANE] (†) zool. den till knorrhanesläktet hörande fisken Trigla lyra Lin. Linné SystNat. 53 (1740). 1Brehm III. 1: 200 (1876).
5) veter. i ssgn LUNG-PIPARE.
6) veter. sjukdomen pipande kvickdrag, lungpipning. Dannström Hering 137 (1848).
B. motsv. PIPA, v.1 4.
7) (om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) spelade flöjt (äv. säckpipa) l. liknande blåsinstrument; flöjtblåsare; ofta som yrkesbeteckning l. binamn omedelbart efter ett personnamn. SthmSkotteb. 3: 216 (1523). Henric køni[n]g .. wplæt .. beskedelig ma[n] matt[es] pipe[re] en trægard. OPetri Tb. 107 (1526). Til heluiti (komma) bådhe pipare och dantzare. PErici Musæus 2: 25 a (1582). Opswullen som een Pijpare i ögonen. Rääf Ydre 3: 216 (i handl. fr. 1673). Dalin (1855; skämts. l. nedsättande). Heidenstam Svensk. 1: 291 (1908). — jfr BÄLG-, MORIAN-, SKALMEJ-, STADS-PIPARE m. fl. — särsk. i fråga om militärmusik. G1R 10: 130 (1535). Skallmäje-blåsare bestås intet mer än twänne wid hwart Compagnie .., hwaremot åter Piparena afskaffas. LMil. 1: 525 (1685). Trummeslagare ock pipare. KKD 6: 351 (1715). Se piparn stolt med små Mustascher / Trind och rödblommig tar fram sin mässings-flöjt. Bellman (BellmS) 1: 116 (c. 1775, 1790). RöstRadio 1936, nr 5, s. 39 (om förh. 1890).
Ssgr: A: (7 slutet) PIPAR- l. PIPARE-BOSTÄLLE~020. (förr) kamer. o. mil. boställe (se d. o. 3) för pipare vid indelt truppförband. LMil. 4: 624 (1695). PH 6: 4492 (1757). PT 1901, nr 248, s. 1. —
(1) -FÅGLAR, pl. zool. underfamiljen Charadriinæ bland brockfåglarna, som omfattar fjäll-, kust-, ljung- o. strandpiparsläktena. 3NF 3: 1282 (1925). —
(7 slutet) -INDELNING~020. (förr) kamer. o. mil. jfr -boställe, ävensom indelning, sbst.1 2. GenMRulla 1748, s. 82. SFS 1829, s. 34. —
(7) -KINDBEN. (enst., †) i pl.: pussiga kinder. Lind 1: 1220 (1749). —
(7) -LEK. (om ä. förh., tillf.) flöjtspel o. d. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 42 (1868). Weibull LundLundag. 129 (1884). —
(7 slutet) -LÖN. (förr) kamer. o. mil. jfr -indelning. GenMRullaVästerbReg. 1748, s. 143. —
(7 slutet) -MUNDERING. (förr) mil. mundering för pipare vid fältmusiken. GenBesMRulla 19/9 1719. —
(3) -MYGGA. (-are-) [vingarna alstra under flykten ett svagt pipande ljud] (†) entomol. stickmyggan Culex pipiens Lin. Dahlbom Insekt. 328 (1837). —
(1) -SLÄKTE(T). zool. äldre benämning på sammanfattningen av fjäll-, kust-, ljung- o. strandpiparsläktena, förr med det lat. namnet Charadrius Lin.; jfr pipare, sbst.1 1, o. pipar-fåglar. Nilsson Fauna II. 2. 2: 13 (1834). —
(7 slutet) -TJÄNST. (förr) beställning som pipare vid militärförband. VDAkt. 1731, nr 699.
B (†): (7) PIPARA-DRÄNG. sannol. om ung man som gick i lära för att utbildas till flöjtblåsare l. dyl.; jfr trumslagar-pojke. KladkamRSthm 1565 A, s. 33 a.

 

Spalt P 936 band 20, 1953

Webbansvarig