| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRUMMA trum3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VaruhusR 1540 osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. TRUMME) VaruhusR 1541 (: kättill trummerne), Delachapelle ExBook 7 (1669)); förr äv. TRUMME, m.; best. -en; pl. -ar (Bullernæsius Lögn. 429 (1619), Landsm. XVII. 3: 29 (1672)) l. -er (se ovan).
1) om (vanl. inbyggt (inbyggd) l. underjordisk(t) o. d., kortare l. längre) rör l. ledning l. kanal genom vilket (vilken) ngt (i sht vatten l. luft l. rök o. d.) leds l. förs; äv. dels om gång l. kulvert o. d., dels om schakt l. brunn (se d. o. 5) o. d., dels om behållare (se slutet). VarRerV 24 (1538). At .. Jacob haffuer enn trumba inn på Pädher Erichzonns hws, medh huilkenn trumba hans hws haffuer alt sit vthlåp med watnet. 3SthmTb. 6: 175 (1606). När man will slå sig igenom från den ena Orten .. sker det igenom små Gånger, den dhe kalla trummor. UHiärne Berghl. 441 (1687). Slottsbrunnen .. försedd med sexkantig truma och hinck, är diup 4 famnar, stenlagd i botnet. BtVLand 5: 91 (1764). Ifrån tempereringsrummet strömmar .. (luften) vidare genom trummor af träd till de rum, som skola luftvexlas. Hygiea 1842, s. 609. Tändningen (av resmilan) äger rum i den trekantiga trumma, som för detta ändamål reserverats i centrum. SvSkog. 131 (1928). Hisskorgen skjuts upp genom trumman av en järnpelare. Aurén Gubb. 97 (1953). Sedan en trumma under vägen .. satts igen tog flödiga fjällbäckar .. andra vägar. SvD 8 ⁄ 7 1998, s. 4. — jfr HISS-, KLOAK-, LJUS-, SLASK-, VÄG-TRUMMA m. fl. — särsk. om mer l. mindre cylindrisk behållare; särsk. dels om vridbar l. roterande sådan behållare, i sht trommel l. trumla (se TRUMLA, sbst. 3), dels om (vridbar) hylsa. Swedenborg RebNat. 1: 300 (1720). Trumstången (på vagnen) går med sin bakre ända genom en .. vid bakvagnens bank fäst hylsa, trumman eller rulltjugan, samt genom banken. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). Då hanen spännes, vrides trumman automatiskt ett sjättedels varv. Alm VapnH 133 (1927). Trumma till betongblandare skall vara försedd med ”rund” botten. SvByggKatal. 1955, s. 50. jfr CENTRIFUG-, RODER-, SEPARATIONS-, SLIP-TRUMMA m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om ngt som till formen (mer l. mindre) liknar en trumma.
a) vals l. rulle o. d. utgörande del av apparat l. maskin o. d.; särsk. om rulle o. d. runt vilken lina l. kabel o. d. lindas upp; jfr HASPEL, sbst.1 2. En Trumba .. (dvs.) ett Hiul det med trampande något vpwindar. Stephanius CollMin. F 7 a (1687). (Rivningen) sker genom att materialet matas fram mot en med spikar försedd trumma, som roterar. Varulex. Beklädn. 34 (1945). — jfr KABEL-, KARD-TRUMMA m. fl.
b) (numera bl. tillf.) om (l. elliptiskt för) kolonn- l. pelartrumma. Sydow Lübke 111 (1868). Ett .. kolonnskaft är antingen .. hugget i ett enda block, eller består det af flere s. k. trummor, som noga sammanpassats. Hahr ArkitH 52 (1902).
c) om del av byggnad l. fartyg.
α) (†) tambur (se d. o. 5). VaruhusR 1540. Trommerne .. öffver store sallen och öffur Jomffru Sallen. SthmSlH 1: 99 (1564).
β) (i sjömansspr., vard.) rundhus (se d. o. 3). (Sv.) Trumma: afträde för officerare .. (eng.) Roundhouse. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 37 (1856).
d) (†) trumhåla. (Nervknippet) löper igenom hörslehålen till örornas trumbo, och kallas Nervi Auditorij. Forsius Phys. 227 (1611). TLäk. 1835, s. 98.
3) om slaginstrument (se d. o. 2) bestående av cylindrisk ram (vanl. av metall l. trä) vars översida (o. undersida) täckts med spänt skinn, vilket gm anslag med trumstockar l. klubbor l. fingrar l. vispar o. d. bringas att vibrera o. därigm alstra ljud; äv. (i sht i fråga om ä. l. utländska förh.) om andra membraninstrument med varierande utformning, i sht tamburin l. puka; äv. i liknelser, särsk. i uttr. vara stinn l. spänd som en trumma, om (person, i fråga om) mage: vara ut- l. uppspänd (av mycken mat l. dryck) (jfr TRUM-SKINN). Slå på (jfr c α), spela på trumma(n) l. trummor(na). Spela trummor i ett band, en orkester. Tagher psalmen, och haffuer hijt tru(m)mona, söta harpor med psaltare. Psalt. 81: 3 (öv. 1536; Bib. 1999: tamburin). (Om de på den bemålade sametrumman placerade) Ringerna lööpa .. efter Sohlennes gångh när the slåå på trumban, betyder dett lycka. Landsm. XVII. 1: 33 (1671). Alle Wackter i hela Staden skola icke allenast, så snart .. Eld å färde är .. straxt utsända på Gatorne så många Trummor, de hos sig hafwa; Utan (osv.). PH 1: 770 (1728). Stind som en trumma. Mont-Louis FrSpr. 289 (1739). Trumman passar egentligen blott i militärmusiken, der den vanligtvis brukas i större antal. Bauck 1Musikl. 2: 273 (1871). I de flesta skånska byar har hornet eller trumman för länge sedan upphört att kalla bönderna till samling hos åldermannen. 2SvKulturb. 11–12: 269 (1938). — jfr BAS-, BY-, LAPP-, REVELJ-, SIGNAL-, STRIDS-TRUMMA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt; särsk. [jfr motsv. uttr. i dan. o. nor.] i uttr. syftande på trummans ljud ss. högt o. skrämmande. Widekindi G2A 99 (cit. fr. 1612). Man skall ha tur om man skall fånga harar med trumma. Östergren (1961).
b) (numera bl. ngt vard.) i metonymisk anv., om trumslagare. Alla almenne påbud skole af trummettere och trumbor vtblåses och vmslås. Gustaf II Adolf 251 (1621). Uppe på en träläktare sitter musiken, två fioler .. och en trumma, med ett batteri tömda och fyllda ölflaskor vid fötterna. Hellström Malmros 233 (1931).
c) i förb. med verb i vissa uttr., i sht betecknande att ngn ger signal till l. tillkännager ngt o. d.; särsk. dels trumman går, trumman ljuder l. ngn spelar på trumman o. d. (i sht ss. signal), dels (förr) med trumma ge signal (om ngt) o. d., förr äv. med (omslag på l. i) trumma ge ngt tillkänna l. förbjuda ngt, gm att slå på trumma ge signal för att ge ngt tillkänna osv.; äv. röra (på) trumman l. trummorna, se RÖRA, v.2 I 1 c δ, III 1 a γ α’, spela med trumman, se SPELA, v.1 9 g. Same dagh wart både på rådstuffwen och sedenn medh Trum(m)en förbuditt månglerÿ medh brödh, kött (m. m.). 2SthmTb. 7: 286 (1586). Hwilkett (beslut) bårgerskapett .. medh noghsam förmaningh, såsom och med omslagh i trumbbor oftta gafs tilkenna. BtÅboH I. 4: 8 (1626); jfr α. När (arbets)dagen är slutad och Trumman går. CAEhrensvärd Brev 2: 73 (1795). I Flotta eller eskader, (skall) under mist eller tjocka samlingssignal medelst trumma gifvas. Gynther Förf. 9: 471 (1870). — särsk.
α) i förb. med slå (jfr c), särsk. (numera föga br.) trumman slår tapto o. d. (jfr SLÅ, v. I 7 i β ε’), förr äv. slå om (med) trumman, se SLÅ OM 2, med trumman l. trummor omslå ngt (jfr OMSLÅ 2); äv. i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. uttr., särsk. slå på trumman om ngt l. för ngt l. ngn o. d., se SLÅ, v. I 1 k α γ’, slå i trumma (på ngt), slå på trumma om ngt, se SLÅ, v. I 1 k α γ’ slutet. (Han hade) hyst och fridett en (mördare) .. hwilckedt doch medh trummer bleff vmslaget förwarnedt och vthropedt, att ingen skulle göre dierffwes widh förlust lijff och godz. HH XIII. 1: 27 (1562). Til Predikningarne, så wäl som Bönestunderne gifwes tekn med Pukorne wid Högqwarteret, hwaruppå genast slås Apell med Trumman på Högwakten. PH 5: 3128 (1751). Vad än ödet bjuda må / vi bredvid varandra stå / tills de dova trummorna vårt sista tapto slå. Gripenberg StTid. 91 (1928).
β) (numera föga br.) i uttr. lyda l. följa trumman(s bud) o. d., eg.: lyda de (militära) signaler som ges med trumslag; lyda order; äv. (o. i sht): vara l. bli soldat. Hwilken som ey wil lyda faar oc mor, han lyde pijpor och trummor. Törning 78 (1677). Skulle .. du (trots soldatlivets nackdelar) wilja lyda trumman, så (osv.). Chierlin OfrSoldSwar 14 (1771). Han lydde endast fältherrestafven, han följde endast trummans bud. Ramsay Skugg. 114 (1917).
(2 a) -ARMATUR. (†) truminduktor; jfr -ankare. Efter sitt olika utseende brukar armaturen (vid elektriska maskiner) benämnas cylinder- l. trumarmatur, skifarmatur (m. m.). NF 19: 378 (1895). —
(3) -BACKE. (förr) om backe l. höjd i by, från vilken man med trumspel påkallade uppmärksamhet hos l. sammankallade byborna. Längs bygatan .. ljuda trumvirvlar, och snart höra vi uppifrån trumbacken en klämmig slutvirvel. BygdFolk 1: 274 (1927). —
(2 a) -BROMS. (i fackspr.) om hjulbroms med vilken bromsverkan åstadkommes gm att bromsbackar l. -band ansätts mot in- l. utsidan av en bromstrumma. (Motorcykeln) har .. utrustats med skivbromsar fram och trumbromsar bak. SvD(A) 11 ⁄ 7 1959, s. 8. —
(1) -BYGGNAD. (numera mindre br.) jfr byggnad 2, 3. TT 1879, s. 148. Frågor om .. gatuläggning, trumbyggnad (osv.). SFS 1894, nr 79, s. 1. BtRiksdP 1894, I. 2: nr 59, s. 23 (konkret). —
(3) -ELD. [jfr det under första världskriget bildade t. ordet trommelfeuer; syftande på ljudet] mil. om långvarig o. intensiv artilleribeskjutning före o. under (stormnings)anfall; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Fransmännens och engelsmännens angrepp .. förberedas alltid genom en länge ihållande häftig artillerield, som betecknas med uttrycket ”trumeld”. SD(A) 2 ⁄ 11 1915, s. 12. En konstant trumeld av beskyllningar och otidigheter. SvD(B) 30 ⁄ 7 1955, s. 4. —
(1 slutet) -FILTER. (i fackspr.) maskin med roterande cylindrisk behållare, använd för filtrering; jfr trumla, sbst. 3. IngHb. 4: 710 (1948). —
(3) -GRÄSHOPPA~020. gräshoppan Psophus stridulus Lin.; jfr -slagare slutet o. skaller-gräshoppa, trumslagar-gryll. A(cridium) stridulum: .. under flygten höres ett trummande ljud, hvarföre den äfven kallas ”trumm-gräshoppan”. Thomson Insect. 105 (1862). —
(3) -HAKE. (numera bl. tillf.) jfr hake, sbst.2 1. Trum-Rem af starckt gult sämskat oxläder .. försedd med .. en polerad Carabin-hake til Trumhake. PH 6: 3960 (1756; rättat efter orig.). —
(2 d) -HINNA. [sannol. efter nylat. membrana tympani, möjl. delvis via t. trommelfell l. trommelhaut] anat. om den hinna som avgränsar trumhålan från hörselgången o. som sätts i vibration då den träffas av ljudvågor; jfr hörsel-, trummel-hinna. At Luften, som igenom det som dån och Liud förorsaker, sättjes uti rörelse, måste nödwändigt stöta på Trum-hinnan af Örat, om wi annars höra skola. Triewald Konst. 80 (1734). Trumhinnorna spräckta av kanondunder. Salava På väg 14 (1931). —
(2 d) -HÅLA. anat. om det hålrum i mellanörat, som ligger innanför trumhinnan. VetAH 1789, s. 202. Från trumhålan, der hörselbenen befinna sig, leder örontrumpeten till näsan. Holmström Naturl. 1: 151 (1888). —
(2 a) -INDUKTOR. (förr) trumformad l. cylindrisk induktor; jfr -ankare, -armatur o. cylinder-induktor. TT 1891, s. 182. Dædalus 1938, s. 77. —
(1, 3) -LIK. som liknar l. påminner om en trumma; särsk. i fråga om form l. ljud. Hartman Naturk. 246 (1836). Wäderkolik .. utmärkes genom .. trummlik perkuszionston på bukwäggarne. Lundberg HusdjSj. 354 (1868). —
(2 a) -LINDAD, p. adj. el.-tekn. om induktor(kärna): försedd med trumlindning. Motorn är tvåpolig, induktorn trumlindad efter Eickenmayers system. TT 1892, s. 139. —
(3) -LJUD. (trum- 1851 osv. trumme- 1796–1800) ljud (som liknar det) från trumma. Följande morgon väckte stormklåckor, skott och trummeljud ny farhåga. LittT 1796, s. 170. När man går på ett golv, ett bjälklag eller en trappa, alstras i samma rum ett ljud, som man brukar kalla trumljud. SvByggKatal. 1955, s. 309. —
(1) -LÄGGNING. (numera bl. tillf.) nedläggning av avloppsrör. En sträcka .. der jordschaktningar, bergsprängningar och trumläggningar nu pågå. SD(A) 1900, nr 210, s. 2. —
(3) -MAKARE. (trum- 1676 osv. trumme- 1618–1796) (numera bl. tillf.) person som (yrkesmässigt) tillverkar trummor. Hallenberg Hist. 4: 738 (i handl. fr. 1618). —
(3) -MASKIN. elektronisk maskin för programmering o. produktion av trumslag l. slag från andra perkussionsinstrument. Trummaskinen .. låter exakt som ett trumset. SDS 13 ⁄ 5 1983, s. 6. —
(2 a) -MINNE. (förr) externt datorminne i vilket informationen lagrades magnetiskt på ytan av en roterande cylinder. SDS 13 ⁄ 12 1957, s. 22. —
(3) -PINNE, förr äv. -PINNA. om kort o. smal trästav, använd (vanl. i par) som slagverktyg för (mindre) trumma (jfr -sticka, -stock 3); särsk. i uttr. benen går som trumpinnar o. d., benen rör sig mycket snabbt (jfr trumma på a). 1 Bundt små TrumbPinnor. BoupptSthm 1689, bl. 1074 b. Hennes små ben gå som trumpinnar under den korta kolten. Boberg FjällmF 41 (1930).
Ssgr: trumpinne-fingrar, pl. med. fingrar med rundad ansvällning i yttersta delen (ss. symtom vid vissa hjärt- l. lungsjukdomar). Man talar om trumpinnefingrar, när fingertopparna blivit uppdrivna, liksom förgrovade. Westergren LungSj. 96 (1932).
(3) -REM. jfr rem, sbst.1 1. KKD 10: 295 (1703). Det inträffade i krigen, att konungen själv tog trumremmen över axeln och gick tältgatan fram för att kalla sina soldater samman till bönestund. Ahnlund GA 152 (1932). —
(3) -SET. set med (flera slags) trummor o. cymbaler (äv. med ytterligare andra slaginstrument). Lundell Jack 168 (1976). —
(3) -SIGNAL. (i sht i fråga om militära förh.) signal (se d. o. 3) med trumma. Såväl uppställningar som aflösningar skedde på trum-signaler. KrigVAT 1836, s. 89. —
-SIKT.
1) till 1 slutet: om större maskindriven sikt för industriellt bruk, med ram i form av liggande (ofta ngt lutande) cylinder l. kon; jfr trumla, sbst. 3. Wetterdal Grufbr. 335 (1878).
2) (numera föga br.) till 3: för siktning av smärre kvantiteter av mjöl o. socker o. dyl. l. annat finkornigt material använd sikt med stående cylindrisk, trumformig ram o. för undvikande av spill försedd med löstagbart lock. 1 st: Trumsickt för Conditoriet. HovförtärSthm 1770, s. 1580. Hygiea 1863, s. 468. —
(3) -SJUKA. om (livsfarligt) sjukdomstillstånd hos idisslare med stark gasbildning i våmmen o. nätmagen, vanl. orsakat av kraftig jäsning av intaget foder (o. som karakteriseras av ett trumlikt ljud då man knackar på djurets buk); äv. om liknande sjukdomstillstånd hos t. ex. kanin l. marsvin; jfr meteorism. Florman Abildgaard 115 (1792). I trakter, der det förekommer mycket klöfver, se .. (herdarna) till, att fåren ej föräta sig och dö i trumsjuka. LAHT 1900, s. 120. —
(3) -SKINN. (trum- 1695 osv. trumme- 1621–1665) jfr skinn, sbst.1 2 c; särsk. i jämförande uttr. av typen stå som ett trumskinn, se stå, v. II 2 e α. HovförtärSthm 1621–22, s. 271. Hos vissa sibiriska stammar förses trumskinnet med målade bilder af allehanda gudamakter m. m., och i ännu större utsträckning förekom detta hos lapparna. 2NF 19: 177 (1913). —
(3) -SLAG. (trum- 1671 osv. trumme- 1624–1859. trummo- 1708) jfr slag, sbst.1 1 f β. Rudbeckius Starcke D 7 a (1624). Dagen förut hade man genom trumslag låtit kungöra den timma och den väg, som voro bestämda för fruntimmernas framtåg. Palmblad Nov. 2: 59 (1841). —
(3) -SLAGARE. [fsv. trumslaghare] (trum- 1525 osv. trumme- 1521–1725. trummo- 1529–1638) person som (yrkesmässigt) slår på l. spelar trumma; jfr trummare, trump-slagare. SthmSkotteb. 3: 167 (1521). Regementsmusiken utgjordes i äldre tider af trumslagare och pipblåsare. UB 2: 532 (1873). jfr regements-, stads-trumslagare; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. om ngn l. ngt som åstadkommer ett ljud som mer l. mindre erinrar om trumspel, i sht dels förr om guden Tor, dels om trumgräshoppa. Under det wij gick .. upwäxte et måln på himmälän och trumslagarän begynte at slå på sin trumma så hårdt at (osv.). Hembygden(Hfors) 1912, s. 101 (c. 1785). Då de tyska förläggarena ovillkorligt fordrade reklam, hyrdes för omkring 500 mark, en litterär trumslagare, som ställde till ett väldigt oljud i alla möjliga tyska tidningar. Ahrenberg Männ. 5: 190 (1910). Trumslagaren eller trumgräshoppan (Psophus stridulus Linné). DjurVärld 2: 517 (1961).
(3) -SLAGERI. [jfr -slagare] trumslagning; förr äv. om trumning (se trumma, v.2 2 b). Endast bimän med öfvad blick böra .. slå sig på detta trumslageri. Dahm Biet 104 (1878). Trumslagarna är uttagna för sina färdigheter i just trumslageri men har lärt sig spela flöjt i det militära. DN 19 ⁄ 12 1992, På stan s. 32. —
(3) -SLAGNING. handlingen l. verksamheten att slå på trumma (jfr -slageri, -slående); äv. ss. undervisningsämne. Schultze Ordb. 4491 (c. 1755). Trumslagning, jägarhornsblåsning och allmän musiklära är obligatoriska för alla musikelever. UNT 9 ⁄ 9 1949, s. 6. —
(3) -SLÅENDE. trumslagning. När .. så töcknogt och tiockt wäder upkommer .. (att fiskarna) intet äro i stånd hitta til hamns .. tilkommer .. (hamnfogden), at lämna dem härutinnan efterrättelse igenom trumslående. Enholm Anm. 1: 35 (1753). —
(3) -SPEL. (trum- 1935 osv. trumme- 1719) jfr spel, sbst.1 9. Peringskiöld Sogubr. Föret. 5 (1719). —
(3) -SPRÅK. jfr språk 7 b. Liksom flera andra stammar .. (i Västafrika) nyttja de det s. k. trumspråket för hastiga meddelanden på långt avstånd. 3NF 2: 750 (1924). —
(2) -STAKE. (†) = -stock 2. Dalman (1765). Trumstake .. (dvs.) en liten, smäcker stång, som sättes på toppen af en mast eller märsstång .. försedd med flagglina, för att flagg eller vimpel må kunna hissas på densamma. 2NF (1919). —
(3) -STICKA. (trum- 1836 osv. trumme- 1549–1909) (numera bl. tillf.) trumpinne. ArkliR 1549, avd. 2. —
-STOCK.
1) (†) till 1: pipstock (se d. o. 2). Pipstock, eller Trumstock, kallas en ändalångs igenom utbårrad stock, som brukas til vattuledningar. Rinman 2: 269 (1789). Skogvakt. 1891, s. 94.
2) [jfr t. trommelstock, nl. trommelstok] (†) till 2: mindre stång l. stake i toppen på mast, använd som flaggstång; jfr -stake. Rajalin Skiepzb. 231 (1730). Schulthess (1885).
3) till 3: slagverktyg för trumma; dels om trästav vars topp klätts med mjukt material, dels om trumpinne. SamlFörfArméen 5: 499 (1833). Pukslagaren .. förde de vitklädda trumstockarna i magiska cirklar och lät dem vina i surrande virvlar mot de spända skinnen. Berg BlåDrag. 371 (1936). —
(3) -STOMME. (trum- 1853 osv. trumme- 1608–1796) jfr stomme, sbst.2 1. Jakobsson BevBeklädn. 439 (i handl. fr. 1608). —
(2 a) -STÅNG. stång som förenar fram- o. bakvagnen på hästdragen arbetsvagn o. som löper genom trumma l. rulltjuga, skäftstång. Trumstången, hvars främre platta ända medels en sprint är ledbart förenad med .. vagnbron. Juhlin-Dannfelt 423 (1886). —
(3) -VIRVEL. virvel på trumma; särsk. bildl. o. i jämförelser. TJäg. 1834, s. 982 (i jämförelse). Kuranosuke skulle medels en trumhvirfvel gifva tecken till anfall. Zilliacus JapSt. 204 (1896). Spillkråkorna slogo trumvirvlar mot torrakorna. NatUppl. 167 (1948).
B (†): TRUMME-LJUD, -MAKARE, se A. —
(3) -SKALL. om starkt ljud från trumma; jfr skall, sbst.3 1 f. Effter som Elephanterne wore wedh Trommeskallet och et sådant buller .. wahne, så wore the nu therföre ingen ting rädda. Sylvius Curtius 622 (1682). Oldendorp 1: 392 (1786). —
-SKINN, -SLAG, -SLAGARE, -SPEL, -STICKA, -STOMME, se A.
C (†): TRUMMO-SLAG, -SLAGARE, se A.
Spalt T 2697 band 35, 2008