Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINDERGARTEN kin4der~gar1ten l. kin3–der~gar2ten, r.; i best. anv. utan slutartikel; pl. (föga br.) = (Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 277 (1900)) l. -gartnar (GHT 1935, nr 247, s. 17).
Etymologi
[av t. kindergarten, eg.: barnträdgård, av kind, barn (se KIND, sbst.1), o. garten, trädgård (jfr GARTNER); tidigast användt av den tyske pedagogen Fr. Froebel ss. benämning på en av honom 1837 upprättad skola för små barn]
benämning på ett slags skola (l. avdelning i skola) där barn som ännu icke uppnått skolåldern få handledning i lek, sång o. enklare handarbeten, barnträdgård, lekskola; jfr BARN-LEKSAL. Pojken går i kindergarten. Skicka sina barn i kindergarten. SvD 1896, nr 207, s. 1. ÖgD 1899, nr 116, s. 1. Nyblom Österut 121 (1908; i fråga om japanska förh.). Första klippboken för barn i kindergarten, skola och hem. SvD(A) 1923, nr 342, s. 15. Därs. 1929, nr 305, s. 14. — Anm. Äldre svenska benämningar äro BARN-TRÄDGÅRD o. BARN-LEKSAL. På senare tid har benämningen barnträdgård på åtskilliga håll åter införts i stället för kindergarten, vilket emellertid allt fortfarande är den vanligaste benämningen på detta slags skola.
Ssgr: A: KINDERGARTEN-ARBETE~020, äv. ~200. PedT 1894, s. 303 (i fråga om amerik. förh.). —
-LÄRARINNA. SvFröbelFT 1918, s. 9. —
-SEMINARIUM. seminarium för utbildning av kindergartenlärarinnor. Prospekt från Örebro Kindergartenseminarium. (1914; titel). —
-UNDERVISNING~1020. (-garten- 1894 osv. -gartens- 1913—1918) PedT 1894, s. 302 (i fråga om amerik. förh.). SthmFolkskBer. 1913, s. 144.
B: KINDERGARTENS-UNDERVISNING, se A.

 

Spalt K 954 band 14, 1935

Webbansvarig