Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINEMATOGRAF ɟin1emat1ogra4f l. -ωg- l. -åg-, l. (i sht i fackspr.) kin1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. kinematograph av fr. cinématographe, av gr. κίνημα (gen. κινήματος) rörelse, till κινεῖν, röra, o. -GRAF]
1) (av fransmännen A. o. L. Lumière 1895 konstruerad) apparat medelst vilken en på en filmremsa fotografiskt upptagen bildserie av ett rörelseförlopp kan projicieras i hastig följd på en vit skärm, varvid bilden återger rörelseförloppet; jfr BIOGRAF, sbst.2 1. SkånAB 1896, nr 147, s. 3. Moll Fys. 4: 106 (1901). Biografen 1913, nr 2, s. 2. Odencrants ModKinemat. 17 (1926).
2) (numera föga br.) biografteater, biograf (se BIOGRAF, sbst.2 2). GbgAdrKal. 1905, s. 515. Därs. 1921, s. 454. Nu 1935, nr 26-27, s. 10 (i fråga om utländska förh.). Jfr: Firman Numa Peterson (har) .. (på utställningen i Sthm 1897) anordnat en kinematograf, en .. ultramodern uppfinning. Blanche Vägv. 125 (1897); jfr 1. — Anm. I sht i västra Sv. användes (i sht i slangspr.) kortformen kinne. GHT 1921, nr 221 B, s. 3. Oterdahl Skolfl. 222 (1924). Bergman SkolpSlang 94 (1934; fr. Skara o. Göteborg).
Ssgr (i allm. till 1; numera, utom i fackspr., mindre br.): KINEMATOGRAF-BILD. biografbild. Tamm SammansOrd 36 (1900). SD(L) 1902, nr 8, s. 2. Östergren (1930). —
-DUK. biografduk. Berger Ysaïl 180 (1905). —
-FILM. biograffilm. SFS 1920, s. 109. VFl. 1929, s. 163. —
(2) -FÖRESTÄLLNING~0020. biografföreställning. Biografen 1913, nr 1, s. 13 (i fråga om utländska förh.). FFS 1918, nr 45, s. 3. —
-FÖREVISNING~0020. biografförevisning. PT 1903, nr 167, s. 3. Instruktiva kinematografförevisningar. SvLärT 1919, s. 733. —
-KAMERA. biografkamera. SDS 1905, nr 41 B, s. 9. 3NF 11: 732 (1929). —
(2) -LOKAL, r. biograflokal. PT 1910, nr 222 B, s. 4. —
(jfr 2) -TEATER. biografteater. 2UB 10: 378 (1907).
Avledn. (till 1; i fackspr.): KINEMATOGRAFERA, v., -ing. upptaga bilder av (ngn l. ngt) med kinematografkamera i o. för reproduktion medelst kinematograf. Parissimmarne kinematograferades af den berömde fot(ografen) Otto i Paris. NordIdrL 1900, s. 286. Engström Häckl. 13 (1913). —
KINEMATOGRAFI, r. metoden att medelst kinematograf framställa rörliga bilder. 2NF (1910). SFS 1919, s. 831. Den moderna kinematografien. Odencrants (1926; boktitel). jfr SKOL-KINEMATOGRAFI. —
KINEMATOGRAFISK. adj. till KINEMATOGRAF o. KINEMATOGRAFI. Kinematografisk reproduktion af rörelsebilder. 2UB 10: 378 (1907). Laurin 3Minn. 372 (1931). särsk. i bildl. anv.: som ter sig på ett sätt som liknar kinematografisk reproduktion. (Tio år efteråt) ser jag händelserna och personerna nästan kinematografiskt. Engström Kryss 93 (1912).

 

Spalt K 956 band 14, 1935

Webbansvarig