Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINESTESI kin1ästesi4 l. -est-, l. 01—, r.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(-est- 1899 (: kinestetiska) osv. -äst- 1909 (: kinästetisk)—1912)
Etymologi
[jfr t. kinæsthesie, eng. kinæsthesis, kinæsthesia, fr. kinesthesie; av gr. κινεῖν, röra (jfr KINEMATOGRAF), o. αἲσϑησις, förnimmelse, till αἲσϑεσϑαι, förnimma (jfr ESTETIK)]
fysiol. o. psykol. den förnimmelse i muskler, senor o. ledgångar (muskelkänsla) som åtföljer kroppens medvetna rörelser, rörelseförnimmelse. Gadelius Tro 1: 158 (1912).
Avledn.: KINESTETISK, adj. fysiol. o. psykol. som hänför sig till muskelkänslan. De kinestetiska förnimmelserna beledsaga apprehensionen och gifva den resonnans. Larsson PoesLog. 117 (1899). Dens. Psyk. 16 (1910). BonnierKL (1925).

 

Spalt K 960 band 14, 1935

Webbansvarig