Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KINES ɟine4s, m., om sak r. l. m., i bet. 2 m.||ig.; best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 1) KINESARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 958) l. SINESARE, m.; best. -en, äv. -n (Remmer Fanchon 6 (1820)); pl. =; pl. best. -arna (-ne) (Rudbeck Atl. 1: 378 (1679), Zeipel Set. 2: 325 (1847)) l. -arene (Rosenstein PVetA 1789, s. 50); förr äv. (i bet. 1) KINESER, m.; best. -n; pl. =; förr äv. (i bet. 1) SINESER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(kines (chin-) 1685 osv. kinesare (chin-) 1758—1880. kineser (chinezer), pl. 1680 osv. kineser (chin-) 1744—1817. sinesare 1679. sineser, pl. 1679—1820)
Etymologi
[jfr ä. d. sineser, d. kineser, ä. t. sinese, t. chinese, ä. eng. chineses, pl., eng. chinese, ä. fr. sinois, fr. chinois; avledn. av landsnamnet KINA (förr skrivet China) resp. den äldre benämningen SINA (jfr SINOLOG(I), ävensom APELSIN)]
1) man tillhörande den gren av mongoliska rasen som utgör huvudmassan av Kinas befolkning; äv. allmännare: manlig individ av asiatisk ras, boende i l. härstammande från Kina o. talande det kinesiska språket; i pl. om individer av det kinesiska folket utan hänsyn till kön. Rudbeck Atl. 1: 378 (1679). Det torra och alfvarsama, hvilket är Chinesaren så godt som medfödt. SvMerc. IV. 2: 172 (1758). Den idoga Chinesern. Därs. V. 2: 313 (1759). Chinesarene, som så högt värdera fredslugnet, at de räcka et villigt hufvud under den första Angripares ok. Rosenstein PVetA 1789, s. 50. En ung kines med hög västerländsk bildning. Andersson Drak. 85 (1926). — jfr REFORM-KINES. — särsk. (förr) om docka med rörligt huvud (”nickedocka”), föreställande en kines. Chinesarn på spiseln derinne nickar inte bra. Remmer Fanchon 6 (1820). Sabina .. nickade så, att hufvudet gick som på en kinés. Knorring Skizz. II. 2: 188 (1845).
2) (vard. o. skämts.) oeg.: person som ”kinesar”, ”kinesare”. Den unge förhärdade ”chinesen”. SöndN 1862, nr 18, s. 4 (om en yngling som ”kinesat” på ett fartyg i hamnen). (Han) blev kines i mitt mer än enkla studentrum i Uppsala under ett par veckor. Engström Mem. 56 (1927). jfr: (J.) Jag har inte ondt gjort, jag ä’ bara en kines. (X.) Hvad vill det säga? .. (J.) Brokikare röfva, men tigga intet, hambusar stjäla och tigga, men kineser bara tigga. Sjöberg SthmHeml. 145 (1844).
Ssgr (till 1): A: KINES-MUSTASCH. (mera tillf.) om nedhängande mustasch (sådan som kineser i sht förr brukade bära); i sht i pl. Lindqvist Stud. 194 (1906). —
-ÖGON, pl. om kinesernas snedställda ögon; ögon som likna kinesernas. SAOL (1900).
B: KINESER-ÄPPLE. [jfr APELSIN] (†) apelsin. Oldendorp 1: 143 (1786).
Avledn. (till 1): KINESA, KINESERI, se d. o. —
KINESISERA, v., -ing. [med. avs. på bildningen jfr DANISERA, GERMANISERA m. fl.] (i sht i fackspr.)
1) tr.: göra (ngn l. ngt) kinesisk(t) till utseende, levnadssätt, språk o. d., sätta kinesisk prägel på (ngn l. ngt). De förut så farliga urinvånarne (i Kina) hade (före Shi-Hwang-Tis tronbestigning) kufvats eller kinesiserats. HeimdFolkskr. 21: 13 (1894). Korea i nordost och Annam i sydväst blevo helt kinesiserade. Andersson Drak. 30 (1926). NorstedtVärldH 15: 36 (1928).
2) intr., i p. pr. i adjektivisk anv.: som mer l. mindre efterbildar l. har antagit l. röjer kinesisk prägel, stil o. d. UtstÄKyrklKUpps. 93 (1918). Ett skrivskåp i rött lack .. med kinesiserade ornering i guld. RedNordM 1926, s. 34. —
KINESISK, se d. o.

 

Spalt K 957 band 14, 1935

Webbansvarig