| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANISERA dan1ise4ra l. da1n-, stundom da1n-, i Sveal. äfv. -e3ra2. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) [jfr ANGLISERA, GERMANISERA, CIVILISERA, SEKULARISERA m. fl.] tr.: fördanska (ett folk l. ett språk osv.), göra (till) dansk; i sht i p. pf. NF 3: 845 (1879).
2) [jfr ARKAISERA, HELLENISERA, JUDAISERA m. fl., ytterst efter gr. verb på –ίζειν (ἀρχαΐζειν osv.)] intr., om språk l. dialekt, äfv. om författare l. om språket i en viss bok osv.: uppvisa l. utmärka sig gm danska språkegenheter l. med danskan gemensamma drag; i sht i p. pr. Denne författare daniserar starkt. Söderwall Ordb. 1: 41 (1884). Vissa sydnorska, delvis något daniserande dialekter. Noreen Vårt spr. 1: 111 (1903).
Spalt D 302 band 6, 1907