| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
närma ögonlocken intill varandra så att blott en mer l. mindre smal springa lämnas öppen för blicken (särsk. för att, i sht vid närsynthet, få en tydligare bild av föremål på längre avstånd l. för att skydda ögonen mot allt för skarpt o. bländande ljus); ofta i uttr. kisa med ögonen; äv. med ”ögon” ss. subj.; med prep.-bestämning (vanl. inledd av på l. mot): se på l. betrakta (ngn l. ngt) med ögonen halvt tillslutna l. hopknipna; äv.: med halvslutna ögon giva (ngn) en blick l. blickar som uttrycka hemligt samförstånd l. söka förmå honom (henne) att begripa ngt l. ”vara med på noterna” o. d.; äv. (förr vanl., nu mera sällan): (med halvslutna ögon) kasta (förstulna) kärliga l. förälskade (inbjudande, lockande) blickar på (en person av motsatta könet); förr äv. allmännare, övergående i bet.: visa sig kärvänlig, inställsam o. d.; ngn gg bildl. Han stod och kisade mot solen. (Sv.) Kissar, (lat.) colludo, conniveo, blandior. Swedberg Ordab. (c. 1730). Ett kärligt kisande. Rademine Knigge 2: 82 (1804). Lille Gustaf Blomgren .. kisade verldsligt och begärligt på de många unga damerna. Hedenstierna FruW 31 (1890). Han spärrade upp ögonen, satte på sig glasögonen, blinkade och kisade med ögonen. OoB 1893, s. 519. Anna Paulovna .. såg kisande — ty hon var något närsynt — åt det hållet, där prokuratorns röst hördes. Ahrenberg Landsm. 71 (1897). Hvar blicken stannar, ligga hvita gårdar / och kisa emot solen. Lundberg SångSyn. 21 (1906). Baronen kisade och blinkade åt Vickberg. Vickberg måtte väl se, hur gossen halstrades? Bergman HNådT 82 (1910). En rar och pigg flicka med lustigt kisande ögon. ST 1929, nr 251, s. 15. Då började du flirta litet smått med honom, kisade så där som du vet klär dig så lustigt och gjorde dig mjuk omkring munnen. SvD 23/7 1933, Söndagsbil. s. 2.
KISA IN10 4. med halvt hopknipna ögon se in (i ngt). Söderberg Främl. 16 (1903). Med halfslutna ögon du kisar, rakt in i himmelens rund. Topelius Idyll. 40 (1918). —
KISA UPP10 4 l. OPP4. med halvt hopknipna ögon blicka upp (mot ngt). Beskow SvBarn 101 (1896). Fia reste sig i ekan och kisade upp emot den blå sommarhimlen. Engström Hemma 115 (1916). —
KISA UT10 4. med halvt hopknipna ögon blicka ut (över ngt). Quennerstedt Smål. 41 (1891). De sömnsvullna ögonen voro bara springor, som kisade ut i morgonluften. Eklundh Folk 37 (1918). Turisterna .. stå i den klara och soliga brittsommareftermiddagen och kisa ut över nejden. SvD(A) 1933, nr 235, s. 8.
1) kisande öga (förr vanl. om dylikt som kastar kärliga blickar); äv. (numera knappast br.): litet, avlångt öga; förr äv.: litet, livligt l. eldigt öga; vanl. i pl. (Sv.) Kiss-ögon, (t.) Liebs-Augen, Lieb-Äuglein. Lind (1749). (Sv.) Kisögon .., (fr.) des yeux petillans, de petits yeux fort vifs. Weste (1807; angivet ss. fam.). Han var liten och jovialisk .. med ett par skrattande kisögon. Benedictsson Folkl. 188 (1887). Roos Verle 179 (1889).
2) (†) kvinna som kisar med ögonen (förr vanl.: som med halvt hopknipna ögon kastar kärliga blickar); äv. användt ss. smeknamn. Weste (1807; angivet ss. fam.). Det som är gjordt med flit, kallas ej våda, mitt kissöga. Almqvist Amor. 228 (1822, 1839). Dalin (1852; angivet ss. fam.). —
-ÖGD, p. adj. som kisar med ögonen; äv. (numera knappast br.): som har små, avlånga ögon; förr äv.: som (med halvt hopknipna ögon) kastar kärliga l. förälskade blickar. Alla Tartariske Chineser äro småögda och aflånga (dvs. hava små, avlånga ögon), det wij kalla Kiszögda. Rudbeck Atl. 1: 22 (1679). (Sv.) Kissögd, (lat.) pætus, pætulus, connivens oculis, amatoriis ocellis. Swedberg Ordab. (c. 1730). (Sv.) Se kis-ögdt på en, (eng.) To leer upon, to ogle. Serenius (1741). Dalin (1852). Kikar modern genom en dörrspringa, i en nyckelpipa eller något annat rör, blir barnet kisögt eller vindögt. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 384. En liten kisögd björnunge. Laurén Stenvall Bröd. 183 (1919).
KISIG, adj.2 (adj.1 se sp. 980) (mindre br.) om öga (blick): kisande. Hagen .. mötte, när han igen såg upp, Filosofens kisiga ögonstrimmor. Ossiannilsson Hav. 26 (1910). Munnen (var) ett enda stort leende och ögonen kisiga och smala. Adelborg Dalritn. 100 (1920).
Spalt K 981 band 14, 1935