| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIRURGI ɟir1urgi4 l. ɟi1-, i Sveal. äv. -ji4, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er. Anm. Ordet förekommer tidigast med lat. form o. böjning. G1R 27: 76 (1557: chirurgiam, ack. sg.). BOlavi A 4 a (1578: Chyrurgiam, ack. sg.).
1) den del av läkarvetenskapen o. läkekonsten som sysslar med sjukdomar l. skador som behandlas företrädesvis medelst (manuell) operation l. bandage. Professor i kirurgi. Urinorganens kirurgi. BoupptSthm 1676, s. 1372 a. Läro-Grunder uti Chirurgien. Schützercrantz LaFaye (1763; boktitel). Sedan K. Collegium Medicum .. äskat att futuri Medici skulle skaffa sig en mogen insicht i Chirurgien, hafva Medicinæ studiosi oftast på flere åhr nödgats lämna academien att hos Chirurgos i Stockholm lära denna oumgängeliga konsten. Linné Bref I. 1: 93 (1767). Olof Acrel, hvilken för alla tider skall bära hedersbenämningen ”den svenska kirurgiens fader”. Hygiea 1899, 1: 308. Kirurgien (har) kommit att i allt högre grad taga upp tävlan med invärtesmedicinen vid behandlingen av en mängd sjukdomar i de inre organen. Nyström Kir. 1: 94 (1926). — jfr BUK-, FÄLT-, VETERINÄR-KIRURGI m. fl. — särsk.
a) med. i uttr. den lilla, förr äv. mindre kirurgien, sammanfattande benämning på enklare kirurgiska ingrepp (förr äv. inbegripande tanduttagning, hårklippning o. rakning). ICollMed. 1797, s. A 3 a. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 47. En minimal ”Instrumentpanna” för den lilla kirurgien. ASvLäkT 1912, s. 874.
b) (†) ss. sammanfattande benämning på de äldre kirurgernas värksamhet; motsatt: ”medicinalväsendet”. Instruction för Directeuren af Chirurgien. KFÅb. 1913, s. 125 (1717). ICollMed. 1797, s. A 2 a.
2) (numera bl. vard.) konkret: skriftlig framställning av l. lärobok i kirurgi. Wijdere skal sökies här om (dvs. hur såret skall behandlas) j Chirurgien, här effter j thenne book, ther om widhare förhandlas. BOlavi 7 b (1578).
Anm. I vissa sammanställningar förekommer formen kirurgie 1032, eg. den lat. gen. chirurgiæ o. förr skrivet chirurgiæ l. chirurgiä: kirurgie adjunkt. äldre titel för biträdande lärare i kirurgi vid Karolinska institutet, prosektor. SFS 1861, nr 36, s. 6. — kirurgie direktör. (förr) titel för chefen för ”kirurgien” (se ovan 1 b) i riket. HdlCollMed. 1697, s. 1045. — kirurgie kandidat (äv. hopskrivet). (förr) titel för person som efter förhör förklarats berättigad att erhålla diplom som kirurgie magister. ReglChirUnd. 1797, s. A 4 a. ÅboULärdH 1: 97 (1890; i fråga om förh. 1757). — kirurgie magister (äv. hopskrivet). (förr) titel för person som under åren 1797—1861 erhöll diplom som utvisade att han avlagt den högsta kirurgiska examen (mästerfältskärsexamen) vid Collegium medicum resp. Mediko-kirurgiska institutet o. Karolinska (mediko-kirurgiska) institutet. DA 1808, nr 11, s. 1. SFS 1861, nr 36, s. 5. Anm. 1:o Uttr. förekommer äldst med lat. form o. böjning. Magister Chirurgiæ. ReglChirUnd. 1797, s. A 4 a. Magistri Chirurgiæ. ICollMed. 1797, s. A 2 b. Anm. 2:o I ssg förekommer uttr. i: kirurgie magister-examen, äv. kirurgie-magister-examen. SFS 1828, s. 1716. 2NF 13: 1136 (1910). — kirurgie studiosus. (förr) särsk. ss. titel för person som efter lärotid hos mästerfältskär av Collegium medicum prövats vara lämplig för fortsatta studier i kirurgi. ReglChirUnd. 1797, s. A 3 a.
-PROB l. -PROBA. (†) prövning i kirurgisk skicklighet. Badarene ”borde utstå chirurgiæ-proben och förskaffa sig sådane gesäller, som detsamma kunna præstera”. Hjelt Medicinalv. 2: 151 (cit. fr. 1663).
Spalt K 977 band 14, 1935