| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDICIN me1disi4n l. med1-, r. l. f. (G1R 27: 172 (1557) osv.) ((†) n. Linné Öl. 27 (1745), Lange Luba 94 (1889)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2, 3) -er. Anm. Förr användes äv. den lat. formen medicina. Lagförsl. 73 (c. 1609).
1) vetenskap l. värksamhet som har till föremål att förebygga l. bota sjukdomar o. att bevara l. återställa hälsan, läkarvetenskap; läkarkonst, läkekonst. Studera medicin. Han läser medicin. Praktisk, invärtes, intern, inre medicin. G1R 27: 172 (1557). Practisera i Medicine. JJBjörnståhl (1772) hos Linné Bref I. 3: 242. Det är Medicinens eller Läkare-Konstens sak, at återställa helsan, då den en gång genom siukdomar är förlorad. Regnér Begr. 4 (1780). I Medicin höll Dumbom för, / Ehvad man derom må glosera, / At den helt säkert nytta gör / åt Medici om intet flera. Kellgren (SVS) 2: 327 (1790). FoF 1914, s. 14. — jfr BOSKAPS-, FOLK-, FÖRSÄKRINGS-, HUS-, HÄST-, INVÄRTES-, KLOSTER-, MILITÄR-, RÄTTS-MEDICIN m. fl. — särsk. om den del av läkekonsten som avser annan behandling av (i sht invärtes) sjukdomar än den operativa (motsatt: kirurgi), invärtes l. intern medicin. Han (ville) bewijsa uthur Bibeln, at Chirurgien wore äldre än som Medicin. CollMedP 18/5 1691. Holmgren InlInvSj. 15 (1933).
Anm. till 1. I vissa uttr. som beteckna lärdomsgrad o. d. inom den medicinska fakulteten användes ordet i den lat. gen.-formen medicinæ (numera regelbundet skriven medicine l., förkortat, med.): medicine doktor, licentiat, kandidat, studerande (resp. med. d:r, lic., kand., stud.); förr äv. doctor medicinæ. SthmTb. 28/4 1582 (1575: Medicine Doctorj). Till dessa uttr. ha bildats sådana ssgr som medicine doktorsgrad, licentiat- l. kandidatexamen. I ä. tid förekom medicine (-næ) äv. i vissa andra uttr. Vdi then nyttige Medicine faculthet. G1R 17: 175 (1545). Medicinæ Förordningarne skohla förbättras, samt medicinæ Taxan öfverses. VRP 2/4 1733.
2) läkemedel (i sht avsett för invärtes bruk); medikament; botemedel. Ordinera, ta in medicin. Skriva recept på medicin. En flaska medicin. LPetri Wijgd C 3 b (1538). Moot älskog hiälper ingen medicin. Grubb 439 (1665). Brenwijn måste hållas för en Medicin och ey för Näring. Hiärne Suurbr. 66 (1679). Svälja en sked elak medesin. Agrell Sthm 276 (1892). Söderström LäkKvacksalv. 55 (1926). — jfr APOTEKS-, BOSKAPS-, FATTIG-, HUS-, HÄST-, PATENT-MEDICIN m. fl. — särsk.
a) i utvidgad o. bildl. anv., särsk. om medel l. metod o. d. för att bevara l. erhålla god hälsa. Frisk luft och daglig motion är den bästa medicinen. Schroderus Comenius 787 (1639). Guld är och god Medicin kan hielpa the tröstlöse hiertan. BrölBesw. 491 (c. 1670). Bläck och penna är .. en sällsam och underbar medicin. Hellström Malmros 84 (1931).
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: sjukdomsbehandling, botande av sjukdom o. d.; bot, kur. Grubb 337 (1665). (Enl. Hippokrates) träffade man många tilfällen, uti hvilka den bästa Medicin var, at intet föreskrifva någon Medicin. Lagerbring HistLit. 240 (1748). Hwasser VSkr. 2: 362 (1851). jfr DIETS-MEDICIN.
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (förr) om vissa alkemistiska ämnen med övernaturliga egenskaper som ansågos nödvändiga för framställning av guld m. m. För att (den alkemistiska) metallförädlingen skulle lyckas .. behöfdes .. s. k. mediciner, hvaraf funnos flera af olika ”kraft och dygd”. NordT 1897, s. 10. Medicinen af tredje ordningen. VerdS 79: 5 (1899).
4) [jfr motsv. anv. i eng.] hos primitiva folk, om vissa föremål l. läkemedel som anses äga magisk kraft. Anm. Termen, som urspr. användes i fråga om förhållanden bland Nordamerikas indianer, torde ha sitt ursprung i den primitiva föreställningen att ett läkemedels värkan är av magisk art, enligt vilken alltså ”medicin” och ”föremål med magisk kraft” äro identiska begrepp. Helleberg BeskrIndian. 8 (1848). Namnet har .. (medicinmannen hos Nordamerikas indianer) av sin ”medicin”, allahanda med magisk kraft laddade föremål, som han bär på sig i en påse. Nilsson PrimKult. 117 (1923).
1) (numera mindre br.) till 1, 2: läkarbok. BoupptSthm 28/2 1671. Vid bläddrandet i en medicinbok finner (man) sig behäftad med alla däri behandlade sjukdomar. Johanson RecBakt. 78 (1928).
2) (numera knappast br.) till 2: på sjukhus(avdelning) förd journal med uppgifter om utdelad medicin o. d. Svenson Sinnessj. 118 (1907). —
(1) -BOLL. [jfr t. medizinball, eng. medicine ball] sport. med tagel o. d. fylld större läderboll som kastas på olika sätt för att stärka vissa muskelpartier l. som användes till att genom sin tyngd öka svårighetsgraden vid vissa gymnastiska rörelser. Holmberg Boxas 31 (1921). —
(2) -FLASKA. —
(2) -FÖRRÅD. —
(2) -GLAS. glaskärl använt för förvaring av medicin; ofta koll.; jfr glas 2 b. AB 1845, nr 86, s. 1. —
(2) -KISTA. [jfr t. medizinkiste, arzneikiste] för förvaring av läkemedelsförråd (i sht på fartyg o. d.); jfr medikament-kista. Smith 256 (1917). —
-KVINNA.
1) till 4: kvinnlig ”medicinman”; jfr -man 1. Schulze KanadPrär. 191 (1931). jfr Unonius MinnAmer. 1: 407 (1861).
2) (mindre br.) till 1, 2; skämtsam benämning på kvinnlig läkare; jfr -man 2. Bergman LBrenn. 127 (1928). —
(2) -LÅDA, r. l. f. (plåt)låda för transport av medicin; äv. allmännare, om dylik låda för förvaring av läkemedel; jfr medikament-låda. SJ 4: 622 (1906). —
-MAN, m.||(ig.). [jfr d. medicinmand, nor. medisinmann, t. medizinmann, eng. medicine-man]
1) till 4: person som bland de primitiva naturfolken (i sht Nordamerikas indianer) fungerar som trollkarl, spåman, läkare o. d.; jfr medicinsk 3. Hammarsköld Dixon 1: 54 (1868). Kända lokala benämningar på medicinmän äro shamaner hos nordasiatiska folk (osv.). 3NF 13: 1109 (1930).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] i utvidgad anv. med anslutning till 1, 2: skämtsam benämning på läkare l. medicinsk forskare l. kvacksalvare. Montan (o. Warburg) Sångarfärd. 66 (1878). Den store medicinmannen från Enköping (dvs. med. d:r E. Westerlund). VNorström (1910) hos Liljedahl Norström 2: 149. Gubben som själv bland annat också var praktiserande medicinman. Nilsson HistFärs 88 (1940). —
(2) -VIKT, r. l. f. (medicin- 1888. medicins- c. 1700—1753) (numera mindre br.) medicinalvikt, apoteksvikt. KFÅb. 1912, s. 130 (c. 1700). Karlin KultM 23 (1888).
B (†): MEDICINS-BOK, se A. —
-VIKT, se A.
Spalt M 651 band 17, 1943