| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIRURG ɟirur4g, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -er; förr äv. CHIRURGUS, m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. chirurgi. Anm. Ordet förekom i ä. tid äv. med fullständig lat. böjning: För Ordinario Chirurgo. SthmStadsord. 1: 130 (1657). Wederbörande .. Doctoris eller Chirurgi skrifftelige Attestatum. Därs. 2: 219 (1710). Disputer emellan Medicis och chirurgis. Linné Bref I. 1: 169 (1758). Hos Chirurgos i Stockholm. Därs. 93 (1767).
1) läkare som ägnar sig åt kirurgi; förr äv. om fältskär, barberare (se d. o. 2) o. d. som utförde mindre kirurgiska ingrepp, t. ex. slog åder o. d. (o. som betraktades ss. handtvärkare o. fick sin utbildning i likhet med sådana). BOlavi 120 a (1578). En Chirurgus skiär intet diupare än han weet thet tiena Patienten til godo. Rudbeckius JMatthiæ 28 (1670). Chirurgen plåstrade hans tå, / Och curens snabbhet var otrolig. Lenngren (SVS) 2: 188 (1797). Efter några dagar kom kirurgens oåterkalleliga dom: kniven. Siwertz JoDr. 100 (1928). — jfr AMIRALITETS-, BATALJONS-, FÄLT-, KRIGS-, LASARETTS-, LIV-, PROVINSIAL-, STADS-, TAND-, UNDER-, ÖVER-KIRURG m. fl.
2) zool. i överförd anv.: den till snäpparfiskarna hörande fisken Acanthurus chirurgus Lin., som på vardera sidan av stjärten har en tagg liknande lansetten varmed äldre tiders kirurger slogo åder; jfr BARBERARE 3 a. 1Brehm III. 1: 218 (1876). (Stuxberg o.) Floderus 3: 523 (1904).
-GESÄLL. (förr) Rudbeck Bref 385 (1702). —
-KONGRESS. —
-MÖTE.
Spalt K 976 band 14, 1935