Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAFFARE klaf3are2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. klaffare; efter mnt. o. t. klaffer, mht. klaffære; vbalsbst. till KLAFFA, v.2]
(numera bl. arkaiserande) motsv. KLAFFA, v.2 2: person som (gärna) förtalar andra, bakdantare, belackare. G1R 2: 68 (1525). Ty (Gud) .. haffuer .. friyat migh .. Jfrå the falska klaffare och liughare in för Konungenom. Syr. 51: 5 (Bib. 1541). Blottställa sig för klaffarnes och klandrarnes elaka tungor. Hirn Barnlek 41 (1916).
Ssgr: A: KLAFFAR- l. KLAFFARE-GLÄNS. (†) baktalares begabberi. Törning 68 (1677). —
-HÄR, r. l. m. (tillf., i poesi) baktalares skara. Kom an, all världens klaffarehär! Karlfeldt FridVis. 101 (1898). —
-TUNGA. (klaffar- 1899 osv. klaffara- 1658. klaffare- 1668 osv.) (numera bl. arkaiserande) Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). (Ulysses) tystade tvärt den där giftiga klaffaretungan (dvs. Thersites’ tunga). Lagerlöf HomIl. 24 (1912). Kihlman 2Skälmrom. 104 (1923).
B (†): KLAFFARA-TUNGA, se A.
Avledn.: KLAFFERSKA, f. (tillf., skämts., †) kvinna som förtalar, bakdanterska. Wadman Saml. 1: 93 (1830).

 

Spalt K 1043 band 14, 1936

Webbansvarig