| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAGOMÅL kla3gω~må2l, n. ((†) r. l. m. l. f. SvTr. 4: 9 (1521), HdlCollMed. 17/8 1724; m. Dähnert (1784), Ahlman (1872); f. Lind (1749)); best. -et; pl. = (G1R 1: 255 (1524) osv.) ((†) -er LReg. 139 (1620), HärnösDP 1694, s. 118).
1) (†) motsv. KLAGA, sbst. 1, KLAGA, v. 1: klagan (se d. o. 1); klagorop, jämmer, jämmerrop; äv. övergående i bet.: anledning till klagan, sorg, bekymmer. I höghdenne wart hörd en röst, stoor claghamål, gråt, och mykit skrään. Mat. 2: 18 (NT 1526). See sigh therföre wijsligha före alla Föräldrar, .. på thet at Barnen icke för theras skul moste plågadhe warda, .. Föräldromen til eno Klaghamål, så länge the leffua. PPGothus Und. N 5 a (1590). Utbrista i klagomål. PCedersparre (1723) hos Hagström Herdam. 3: 183.
2) motsv. KLAGA, sbst. 2, KLAGA, v. 3: framställning av missnöje över ngn l. ngt, särsk. i avsikt att åstadkomma ändring l. rättelse, klagan (se d. o. 2); anmärkning, klander, besvär; särsk. om hänvändelse (under vederbörliga former) till myndighet, domstol o. d. med framhållande av ett (värkligt l. förment) missförhållande o. begäran om rättelse l. ändring; förr äv.: anklagelse. Klagomål över l. på (ngn l. ngt) l. mot (ngn), förr äv. till (ngn). Anföra, anmäla, framställa, förr äv. hava, angiva, föra klagomål (mot ngn). Æn thaa at erchebiscop göstaff clagamaall haffdhe paa nogra aff tessa förrörda. G1R 1: 30 (1521). Huad claghamål haffuen j emoot thenna mannen? Joh. 18: 29 (NT 1526). Herren Zebaoth sielff .. förer en hefftigh klaghemål. LLaurentii Pred. 28 (1609, 1618). Thet Swenska Språketz Klagemål, At thet, som sigh borde, icke ährat blifwer. Skogekär Bärgbo (c. 1632; boktitel). RP 8: 251 (1640); möjl. till b. Om dhet giorde fyllest at angifwa ett klagemåål, så komme mången ährligh man på förderff. Grubb 614 (1665). Nu hörs om dig ej annat än klagomål, / Hvar menska talar om hur du blifvit bål. Runeberg 2: 58 (1848). Vid klagomål över expeditionen (av telefonsamtal) begär vederbörande vaktföreståndare. RTKatal. 1936, 1: 23. — jfr HÖGMÄLES-KLAGOMÅL. — särsk.
a) (†) i uttr. få klagomål, få mottaga klagomål; äv.: bliva föremål för klander o. d. Hans Nåde .. får klaghemåll af hans Nådes undhersåtter .. om thenn öfverpasseligh schiutzfärdher, som (osv.). RA I. 1: 196 (1533). (Han) admoneras strängeligen att han .. är ordningen lydachtig, att han eij vijdare förseer sig och får klagmål. ConsAcAboP 4: 174 (1673).
b) (numera icke i juridiskt fackspr.) besvär (se d. o. III c, d) över dom, utslag l. åtgärd, klagan (se d. o. 2 c). FörarbSvLag 5: 432 (1717). Klagomål öfver Konungens Befalningshafvandes utslag i utmätningsmål. RB 8: 2 (Lag 1734). Det (har) händt, at til Kongl. Maj:t omedelbart inkommit klagemål öfver Rustnings-hästars ogillande af Regements-Befälhafvarne. PH 6: 3875 (1755). RO 1810, § 19. Auerbach (1909).
3) (numera föga br.) jur. o. adm. motsv. KLAGA, sbst. 2, KLAGA, v. 3: mål l. rättssak som gm klagomål (i bet. 2 b) dragits inför högre myndighet l. domstol, besvärsmål (se d. o. 3); förr äv. allmännare: rättegångsmål. Columbus BiblW K 2 b (1676). Då något skal andragas hos Gouverneuren, .. antingen i klagomål eller ansökningsmål. Thunberg Resa 3: 36 (1791). Yttranden i befordrings- och klagomål. NordT 1925, s. 451.
-REGISTER. (numera bl. hist.) i en lista l. förteckning sammanförda klagomål; jfr KLAGE-REGISTER. HFinlH 1: 257 (1545). Klagemåhls Register emot Adelen 1556 uthi Finland. Teitt Klag. 1 (1556; rubrik). HT 1881, s. 322. —
-SAK. (†) mål l. rättssak som grundar sig på klagomål; äv.: klagomål, anklagelse. Till Raffval Larson, att (han) .. sammanhämptar alle the klagemåls saker gemene man på Åland hafver emot Amundh Bagge. G1R 27: 270 (1557). Alle rättegångar .. och klagemålssaker inrikes (skola) effter Swerges Lag .. ransakas och slitne blifva. HSH 10: 20 (1616). CivInstr. 48 (1625). —
Spalt K 1058 band 14, 1936