Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAMPIG klam3pig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. klampug, otymplig; jfr d. klampet; till KLAMP, sbst.1, o. KLAMPA, v.]
1) (vard., numera mindre br.) som är ss. en klamp l. klump, grov, klumpig, otymplig; äv. om gång: klampande; jfr KLAMP, sbst.1 1, 2, KLAMPA, v. 1. Lind (1738). Dalin (1852). Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899).
2) (†) som förekommer högtals?; jfr KLAMP, sbst.1 3, KLAMPA, v. 3. (Sv.) Klampig .. (fr.) En tas. En monceau. Nordforss (1805).

 

Spalt K 1068 band 14, 1936

Webbansvarig