Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAPPERT klap4ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. klappert, skallra, skramla m. m.; av t. klapper, till klappen, slå, smälla (se KLAPPA, v.); med avs. på ändelsens -t jfr BUFFERT, HÄVERT, KLYVERT, KOFFERT m. fl.]
(i fackspr., numera knappast br.) rörlig lucka; klaff; ventil; jfr KLAPP, sbst.1 1 a. Rinman (1788). (Bälgarna indraga) igenom en sig öpnande Ventil, eller Klappert .. en viss mängd frisk luft. Garney Masmäst. 278 (1791). Dalin (1852).

 

Spalt K 1099 band 14, 1936

Webbansvarig