| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄVERT hä4vert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(häver 1833 (: Häfverstänger, pl.)) tekn. av två olika långa armar (”ben”) bestående, knäböjt rör av glas l. metall som användes för att medelst utsugning av luften i röret lyfta en vätska över kanten av det kärl vari den förvaras o. dymedelst tömma kärlet på större l. mindre del av dess innehåll (ofta för att överföra en vätska från ett högre till ett lägre beläget kärl), sugrör; jfr SIFON; äv. (i sht i ssgn STICK-HÄVERT) om apparat i vilken en vätska uppsuges ur ett kärl, pipett. PH 6: 4357 (1756). UB 2: 186 (1873). Vid ombytet (av vattnet i akvariet) betjänar man sig af en häfvert eller en spruta. Abelin TrInomh. 57 (1904). — jfr DUBBEL-, SPRING-, STICK-, SUG-HÄVERT.
-STÅNG. [jfr t. heberstange] (numera mindre br.) bläckslag. dorn (smal stång) över vilken rör o. d. av mindre diameter (urspr. i sht hävertrör) formas. JernkA 1833, s. 585. Almroth Karmarsch 400 (1839). Klemming Blecksl. (1848).
Spalt H 2209 band 12, 1932