| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAPPNING klap3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
handling(en) att klappa; ofta konkretare, om enskilt slag o. d. (jfr KLAPP, sbst.4 I); om upprepad handling ofta i pl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) till KLAPPA, v. 1 b. Almroth Karmarsch 201 (1838). ”Klappningen” af den pålagda yttersulan afser hufvudsakligen att göra lädret starkt och fast. 2NF 38: 351 (1926). särsk.
α) i sht kok. till KLAPPA, v. 1 b β. Klappningen i degen hade afstannat, det hördes icke ett ljud. Runeberg 4: 224 (1834). Grafström Kond. 209 (1892).
β) till KLAPPA, v. 1 b γ. Gnuggning, klappning och utvridning (av tvätten). Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 38. AHB 38: 9 (1869).
γ) sjukgymn. ett slags massage som gives med flata handen (l. med långfingrarnas insida). Hartelius Sjukgymn. 95 (1870). Wulff 80År 142 (1926). jfr ARM-, BEN-KLAPPNING.
b) (på Gotland, folkligt) till KLAPPA, v. 1 d: handling(en) att ”klappa löv”. Bergman GotlGeogr. 23 (1870). SvRike I. 2: 23 (1900). SvNat. 1934, s. 57.
2) (numera mindre br.) till KLAPPA, v. 4 a; äv. bildl. Nohrborg 302 (c. 1765; bildl.). När (den bultande) .. ej förstår att gå efter ett par klappningar. Cederborgh OT 1: 51 (1810).
3) (numera föga br. utom i ssgn HAND-KLAPPNING) till KLAPPA, v. 5 a: handklappning. Linc. (1640). (Publiken) utbröt .. i klappningar och ett skriande af Bravo. Kellgren (SVS) 6: 260 (1790). Ödman UngdM 2: 117 (1878, 1881). — jfr BIFALLS-, HAND-KLAPPNING.
4) till KLAPPA, v. 6 (a, b); i fråga om hjärtat: slag; förr äv. i fråga om puls: pulserande, pulsslag. Om hon (dvs. barnmorskan) kan finna Nafwel-Strängen, och ey förmerker uti den samma någon Klapning. Hoorn Jordg. 1: 58 (1697). Hvarje klappning af ditt hjerta .. säger dig, att denna rörelse en gång måste .. upphöra. Franzén Pred. 3: 244 (1843). JudLittSSkr. 1: 26 (1920). — jfr HJÄRT-KLAPPNING.
5) till KLAPPA, v. 7: slående, smällande; slamrande. En invention, som hindrade tangenternas klappning under spelandet. MeddSlöjdF 1899, 2: 72. Nylander Sjöf. 4: 173 (1921).
Spalt K 1100 band 14, 1936