Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIFSA klif3sa2 (kli`fsa, (l(äs) ff) Weste; kli`vvsa Dalin), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr KLIFS, sbst.1
Ordformer
(klefs- 1712—1769. klifs- 1685 osv.)
Etymologi
[avledn. av stammen i KLIBBA. — Jfr KLIFS, interj., KLIFSA, sbst., KLIFSIG]
1) klibba; i ssgn VID-KLIFSA.
2) (†) i p. pf. ss. adj.: smetig, (in)smord. Om Hufwudet är snygt, samt Håret kämt och hyfsat, / Dock it är wara snygg, it annat smoord och kljfsat, / Så haar all Kroppen Deel utaf sit Hufwutz Heeder. Spegel GW 293 (1685).
3) (vard.) äta sötsaker, ”snaska”; jfr KLIFS, sbst.1 1. Auerbach (1909; angivet ss. fam.).
4) (numera knappast br.) kela, klema (med ngn); äv.: skämma bort ngn (i sht barn) med sötsaker o. d.; jfr KLIFS, sbst.1 3. Spegel (1712). Lind (1749; under verzärtelung). PJBergius PVetA 1763, s. 102. Dalin (1852; angivet ss. fam.).
Särsk. förb.: (3) KLIFSA I SIG10 4 0. (vard.) ”snaska” i sig; jfr KLIFS, sbst.1 1. Östergren (1930).

 

Spalt K 1213 band 14, 1936

Webbansvarig